Ja idag var det då organscanning på vår lille bebis för att se att min diabetes inte skadat honom/henne. Jag var nog mer nervös än vad jag vågat känna efter innan för fy vilket uselt humör jag varit på, stackars mamma som tog ledigt från jobbet för att följa med har fått stå ut med en del idag.. Usch varför blir man sån mot sin mamma?? Det är hon som ställt upp mest på en genom livet och gått genom eld och vatten för en heeela tiden och så snäser man åt henne mer än åt någon annan... Jag har bett om ursäkt för jag skäms! Usch! Jag är hemsk! Men hon vet att jag är tacksam och det sa jag mellan snäsningarna också... Känns bara som att jag håller på att koka över emellanåt nu... Är det hormonerna eller vad sjutton händer? Jag brukar inte känna så här!!
Ena stunden förbannad och nu ikväll ledsen så det finns inte ord för det... Jag som alltid trott att detta ska vara den gladaste tiden i ens liv, att man inte ska kunna känna annat än en enorm lycka! För lycklig är jag ju!! Jag blir inte klok på det...
Vet inte hur jag ska få utlopp för mina kännslostormar nu heller då jag inte kan ge mig ut och gå bort dem eller gå till gymmet och köra slut på mig själv... Jag orkar ju knappt med att dammsuga i dagsläget... Grrr! Det gör mig ännu argare.
Tror jag ska ta tag i sista jobbiga flyttkartongen med inredningsgrejer och släppa lite förtvivlan i den! Då gör jag ju ändå nytta samtidigt!
Min mamma är en klippa iaf! TACK, TUSEN TACK!!! <3
På organscannigen så såg allt bra ut iaf! Jag fällde några lyckotårar efter den nervösa väntan som var medan de mätte och studerade hjärta, hjärna och njurar på vår lille bebis och då de sa att allt var bra kunde jag andas ut lite grand!
H*n är väldigt livlig och rör sig heeela tiden! Det är verkligen toksött! Både ben och armar över huvudet och ett hejdundrande sprattlande! =))
Att hitta till Familjecentrum i Västervik var däremot inte så jättelätt för mamma och mig som inte känner oss hemma alls i den staden! Det tog oss 30min!! Huu! Till slut kom det en kille och gick med en barnvagn som jag sprang och frågade med kartan i handen, han borde ju varit på familjecentret innan med tanke på barnet han hade med sig, han stod länge och kliade sig i huvudet sen tittade han upp på mig och sa: "Ahha, med magen?"Jag bara skrattade och nickade för då visste han ju helt plötsligt direkt och det visade sig att vi bara var 50meter därifrån! :p
Jaha detta var min dag det... Fin middag på resturang Morella (tror jag namnet var) blev det iaf! Sen lite shopping på HM! En kjol och en kofta! Precis vad jag behövde! Till och med mamma tyckte koftan jag hade på mig var urtvättad och sleten... Men det är ju då de är som skönast... Inte snyggast men vem fasen hinner bry sig då det varit så mkt på g nu! Men som mamma sa, jag var mer iordning förut.. Jag förstår precis vad hon menar, jag har börjat bli "gravidbekväm" ! Det sa jag att jag aldrig skulle bli! Måste skärpa mig! Måste bara få ordning på håret till att börjat med för det ser lika tragiskt ut som jag känner mig... =/
1 kommentar:
gud så skönt att att allt åg bra ut,nu kan du andas ut igen =)..
Det här med att du är arg/ledsen osv är nog helt normalt. Jag hade en period då jag grät varje gång jag såg Jerry, och var fruktasvärt elak mot min stora syster och min bästa vän, men som tur är så förstår alla. man får så mycket hormoner i omlopp, du har även varit nervös, orolig, så de är helt normalt gumman =)..
de ska bli så kul att se vem som bor i din mage, och få lukta bebis igen, mina är ju 8 månader när din kommer till världen =). herregud snart är dom 15 och röker på skolgården.. usch..=)
ta hand om dig och kom ihåg de finns inga måsten..
kram
Skicka en kommentar