I Bua...

Är i Bua sen i Fredags kväll då jag anlände med buss efter en 7timmarsresa. Sen jag kom hit har jag slappnat av.. kroppen är i vila, Visst tristessen smyger sig på men jag försöker se fördelarna med att inte kunna göra så mkt. Jag blir tvungen att VILA och det behöver jag!
Henke har bara varit på jobbet 2 timmar men är redan påväg hem, det e skönt! Han ska mest finnas i närheten om något händer eller om något jobb behöver godkännas... Så vi tänkte smita in till Göteborg lite senare för att luncha och gå i en huspark som vi blivit tipsade om där. Var tydligen en park där många olika husföretag har olika hus som man kan få kika på, så det ska bli kul :)
Annars var jag på husvisning med svärfar i Torsdags eftermiddag... I mina ögon var huset nästintill perfekt!! Men då man läst besiktningsprotokollet och hört vad svärfar och Henke hade att säga efter att de diskuterat det hela så blev jag nästan mörkrädd och förbannad! Jag förstår inte hur människor som äger hus i miljonbelopp inte bryr sig mer om att underhålla och sköta det korrekt! Herrejesus alltså.. svartbygge och slarv! Det känns verkligen tråkigt.. Och svärfar har byggt två hus och har stor erfarenhet av det mesta då det gäller hus och byggnationer så han vet.. Och det är både positivt och negativt... Vi får ju iofs reda på fel och framtida problem som kan uppstå, men vi hittar inte heller något hus som duger... Så nu har vi börjat diskutera att bygga nytt igen... Vi får se hur det slutar.. Det är ju ingen panik åt nåt håll än.. Men jag känner att jag börjar bli lite klar me vår nuvarande lägenhet... Börjar växa ifrån den tror jag.. trots att jag bara älskar den... Jaja vi får se :)

Angående bussfärden hit till Henke så kan jag berätta en del... Det började hemma vid dörren där jag hade en liten resväska, en ryggsäck med datorn och matsäck + min handväska att bära.. Resväskan var tung trots att jag packat om den ett flertal gånger! Ryggsäcken, ja den var det bly i... och min handväska var väääldigt irriterande! Men jag bara bet ihop och började kampen upp för kråkrumsbacken! Det är inte lätt att dra en resväska på hjul uppför den! Väl mitt uppe i stan kände jag hur svetten började bryta fram och det var inte skönt att ha ryggsäcken på ryggen.. Jag sprang in på Hemköp för att fixa lite mer att äta till resan, där hade de inte allt jag ville ha så det blev att springa på domus med all packning också... Svetten bröt fram mer och mer... Väl klar på Domus gick jag mot busstorget! Där satte jag mig för att sätta upp håret och pusta ut på en stentrappa! Kände mig redan ofräsch och äcklig men svalnade lite i de 15min det tog innan bussen kom.. Sedan anlände Swebus och vi packade in och ställde oss i kö för att få biljetten kollad.. Det var då paniken kom! Busschaffisen ville inte ta emot min biljett för det var fel datum på den! åååå jag blev så fruktansvärt arg på mig själv!!! Jag hade kryssa i den 27e, mitt bokningsdatum istället för den 28e som var mitt resdatum! Chaufören ringde några samtal för att försöka lösa det medan jag sprang in till terminalen för att lösa ny biljett... Det gick inte och jag sprang tillbaka ut till bussen me tårar i ögonen och sa att jag får gå hem då.. Men till slut gick det att lösa, busschauffören lyckades lösa en ny biljett åt mig och jag bad om ursäkt till de andrapå bussen för att de fått vänta på mig, sedan satte jag mig genomsvettig, ledsen och skakis på ett säte och pustade ut! Fyyyyf****n rent ut sagt! Men sen gick resten av resan bra! Mötte Mariette, en gammal klasskompis från Komvux för två år sen på första bussen mellan O-hamn och Västervik så det var jättetrevligt! :)

Ska ringa Swebus i morgon och se om man kan få pengarna tillbaka då den mänskliga faktorn spear en ett spratt.. Annars får jag se det som en dyr läxa... Första biljetten som inte gällde kostade 440kr och den nya jag fick lösa kostade 775kr... :(

Nu ska jg duscha så jag vaknar till! Blir lite förslöad här då man inte gör något!

Ur balans tror jag...

Jag tror jag är ur balans... Usch just nu sitter jag och fäller tårar efter att ha läst Linas blogg.. Henne nyfödda brorsdotter kämpar för sitt liv och jag kan inte låta bli att tycka att det är för jäkla orättvist... Tankarna finns hos familjen iaf <3

Annars vill jag nog lipa lite för min egen skull oxå.. Jag har sagt det förrut och jag säger det igen, -Jag vill kunna koppla bort mitt huvud och lägga det på hyllan tills jag känner att jag orkar me det igen... usch!

Jag har städat som en tok hela veckan! Får vila så mkt mellan varje grej jag tar mig för så det har tagit 3 dagar... Men iaf.. det har varit som ett stressmoment för mig att ha det så rörigt här hemma efter Henkes och min påbörjade makeover utav lägenheten... Men nu är allt fix! och jag kan slappna av! Eller jag borde kunna slappna av... Men nu visar det sig att Henke måste jobba över i helgen.. Och får alltså inte komma hem på 2 veckor.. Och skulle det bli så så pratade vi två om att jag skulle åka till honom... Så nu är jag stressad över det! Usch.. blir Swebuss.. Tar 7 timmar.. SEGT! Men jag vill ju vara hos honom så det finns inte så mkt val.. Och åka tåg var inte att tänka på med så många byten och övernattningar och skit.. så blääää på det...

Ärligt talat så känns det som både jag och Henke är trötta på hans jobb och det liv vi tvingas leva pga det, trötta har vi varit länge, men nu är vi totalt LESS! Vi vill bara bo på samma adress och vara tillsammans, köpa hus och skaffa barn, men hur sjutton ska det gå med detta farande?! Vi har försökt se ljust på det så länge.. Försökt vara positiva... Men just nu vill vi båda bara spy på det! (ursäkta ordvalet.. Men jag hittade inget bättre ord för att beskriva eländet..)

Just nu vet vi ingenting om något! Folk frågar hela tiden:

Kommer Henke hem i helgen?
-Det är sådant vi aldrig vet förrän han ska gå till bilen på fredagarna ungefär.

Kan han inte hitta ett jobb här hemma?
-JO det kan han! Men han fick ett chefsjobb direkt efter sin utbildning och vi vill inte slösa bort alla år som vi slitit för hans karriärs skull med att börja om från noll ute i verkstaden på elajo igen!

Vilken kust vill ni bo på?
Hemkusten så klart! Men vi vet inte om vi kan. Jobb avgör, man kan inte bo någonstanns där man inte kan arbeta.

Ska inte ni ha barn snart?
-Sluta fråga det TILL ALLA. I mitt fall gör det iofs ingenting, jag kan inte skaffa barn innan min operation så så är det med det. Men det är väl inget man frågar eller i de flesta fall just nu tjatar om, vissa har svårt att bli gravida eller kan inte rent av, så snälla lägg ner, jag tycker den frågan är så hemsk! Det är privat!

Om ni flyttar till västkusten, får inte du tråkigt då?
-Jo det får jag, men jag är sjukskriven och Henke hovar in pengarna så inte kan vi rätta oss efter mig. Livet handlar om så mkt mer än att ha roligt och tråkigt, och jag kanske flyttar med om det nu bestäms så, men om jag inte skulle trivas alls så kan vi ju alltid flytta hem igen, hur farligt är det..?

Suk jag blir så trött..

Skönt att avreagera sig lite!

Helst av allt önskar jag att Henke och jag hade en helg hemma i stan denna veckan.. men istället ska jag sitta på en skitbuss 7 timmar till Bua... Men vi får vara tillsammans och det är det som är viktigt!

Vet inte om min poäng nådde fram efter allt drabbel jag skriver.. Men jag behövde tömma lite.. önskar veckan kunde börja om nu så jag kunde slappa och ta det lugnt och hinna landa...

Har börjat tänka på operationen varje kväll då jag ska sova också... Lite eller en stor del av stressen som jag känner kommer nog därifrån... Det är sista dagarna i Augusti... Efter Augusti skulle jag få mitt operationsdatum hette det... Jag hoppas att jag inte behöver vänta allt för länge... Samtidigt som jag fasar för att få det där brevet hem i brevlådan...

Alla dessa tankar + höstmörkret som börjat komma gör det väldigt svårt för mig att tygla paniken... usch.. Hösten som jag brukar tycka är så mysig annars... Nu känner jag så här att nästa gång jag ser vår/sommarsolen så är jag oprerad... Då har jag gått igenom skiten... Och det är både med lättnad och fruktansvärd rädsla jag tänker det... Skriver det...

Jag vill inte vara jag.. Men så känner ju alla ibland... Denna förbannelse blev min och det blev den för att jag är stark nog att klara av den... Så måste jag tänka..

Jag tänker på då man sövs inför en operation.. Sist fick jag andas i en mask och räkna ner från 10, men jag fick panik då jag blev yr och bad dem ta bort den, men de fortsatte bara hålla den framför munnen och jag somnade in, jag hade lite småpanik då minns jag.. Och sån ångest får man, men sedan då man är vid medvetande ca 12 timmar senare el något så känns det så skönt att det är gjort, och då börjar kampen tillbaka. Man känner illamående ch en fruktansvärd smärta på uppvaket.. Usch vet inte varför jag plågar mig med dessa minnen... Det gör inget gott.. Så jag borde sluta med det... Men man kan ju faktiskt dö av bara en narkos... Jag kan få sån ångest av såna tankar, har jag talat om för alla nära och kära hur mycket jag älskar dem? har jag sagt förlåt om jag betett mig dumt? Har jag varit en bra medmänniska? Usch de mest tokiga tankarna kommer upp i ens huvud...

Skulle vilja springa ifrån allt! springa spring springa!!! Kanske det sker ett mirakel som visar att jag är friskare än vad de tror..? Jag har nog inte slutat hoppats på det riktigt än.. Fast jag borde insett att det är lönlöst.. De har undersökt det en, två, tre gånger och jag har fått 3 olika utlåtande av Sveriges främsta specialister.. Så det vill mycket till om det ska ske ett mirakel... Men jag hoppas iaf... Hoppet är det sista som överger människan sägs det ju...

Nä nu ska jag kolla facebook och hoppas på att få andra funderingar innan det är dags att krama kudden... Nattinatt

Uppdatering...!

Nu har jag varit dålig på att skriva igen...!
Som ni läst har jag varit lite bitter den senaste tiden.. då orkar jag inte skriva för då skulle bli alldeles för personlig till slut..
Nu är allt på bättringsvägen iaf och jag har "bittrat-av-mig" för denna gång!

Idag är det Hneriks första arbetsdag efter semestern... Kändes som att verkligheten slog emot oss med en smäll i Söndags då vi vaknade och vi undrade vart alla de fyra veckorna tagit vägen.. Det gick alldeles för fort ju! Det var längesen jag var så blödig då han skulle åka som jag var då... usch och fy... Men jag hoppas han får komma hem till helgen igen så han inte blir borta 2 hela veckor som det är risk för eftersom det är första veckan i nya revisionsperioden... Vi får se...

Idag gick jag upp straxt efter 7, började tvätta, käkade frukost och gick till gymmet! Efter gymmet blev det en promenad på ca en timme! Jag kunde bara inte ta det lugnt för det dåliga samvetet har sjungit högre och högre för mig för varje dag som jag inte har tränat den gångna veckan! Så det var bara att ge gärnet!
Sedan fick jag en inbjudan till kalas utav Ida som fyller 27år idag! Grattis vännen! :)
Kalaset var riktigt trevligt! Åsa W och hennes Jerry var där och vi hade verkligen att prata om! el hur? ;) Jag hade iaf en underbart kul eftermiddag! :)
Är bara rädd att det märks att jag hungrar efter sällskap och babblar folk till leda... Känner nästan att jag blir översocial... Förlåt i så fall, men då jag börjar så kan liksom inget stoppa mig... Och jag blir så förbaskat glad! :)

Lägenheten här hemma ser ut som ett äckligt sjöslag! Henke och jag påbörjade en makeover utav lägenheten i Lördags och hann inte riktigt bli klara med allt innan han åkte.. Men jag har hunnit skura badrummet och dammsuga där inne.. tvättat sängkläder och täcken + dammsugit sängmadrasserna (ja jag har en tendens att överdriva.. men jag har inte gjort det sen i januari och har man sett på rent hus på Tv:n så vill man göra det ibland... hehe så jag är ganska nöjd med dagen iaf! I morgon ska jag fortsätta greja! Men jag tar lite då och då, det springer ju liksom ändå ingenstanns... :/

Jaja.. nu har ni fått en uppdatering.. Och Åsa, jag är ledsen att du inte fick veta någe nytt... Jag har ju redan hunnit babbla om allt me dig idag :)

Nu ska jag kolla min Farmvile på Facebook.. -Min nya beroendegrej! Kan inte sluta farma! haha :p

Sen blir det att krypa ner i en renbäddad säng! Gutt gutt!

Det behövs så lite...

Det behövs så lite för att jag ska bli ledsen nu för tiden... Jag kan vara mitt vanliga glada jag och så händer bara något litet litet och jag faller ner till botten med en duns! Och inte nog med att jag blir oerhört ledsen, jag blir förbannad också! Och det sitter i länge...Men det finns också personer som jag verkar ha väldigt lätt för att irritera nu för tiden... Bara genom att vara mig själv... Det sårar... Och jag blir så jävla förbannad, ledsen och kränkt!

Usch! Vill bojkotta alla negativa människor ur mitt liv! NU! Nä det vill jag kanske inte... Men jag vill ha ÄNDRING! Orkar inte med det här... Jag gör inte det.. Ska det vara så jävla svårt för människor att uppskatta livet och vara nöjda med det de har,samt ha förståelse för andra?! Fattar inte varför man måste leta problem... Jag förstår det inte...

Jag är förbannad!

Uppdatering! + 1årig förlovningsdag 080808-090808

Var ett tag sen jag skrev nu... Henrik har semster och det har bara inte funnits tid till att sätta sig!
Förra helgen var vi på Madonna på Ullevi i Göteborg! Det var riktigt häftigt! Vi åkte tidigt på Fredagsmorgonen för att hinna gå på Liseberg. Det var skitkul! Henrik, Tom, Dennis och Malin åkte massa karuseller medan jag och Marina flummade runt och försökte vinna godis, vilket jag också gjorde ;) Det blev 2 påsar daim! mumsigt värre :)

Vi bodde på Lisebergscampingen Kärralund i stuga så det var mysigt! På Lördagen var vi först på Universeum och Nordstan för att sedan dricka lite Champange och mysa i parken intill Ullevi för att fira Henriks och min 1åriga förlovningsdag den 8/8! <3 :) Och efter det blev det Madonna! Det var inte den wow-upplevelse som vi hade väntat oss av en sån stor artist, men det känns kul att kunna säga att man sett henne :)

På Söndagen efter konserten så gick Henke och jag upp extra tidigt för att hinna till ettan i Bua för att plocka iordning inför renoveringen som pågår där just nu då de ska installera fjärrvärme i alla lägenheter.. usch så det ser utt där nu... Skönt att inte behöva vara där..
Efter att det var gjort åkte vi vidare till Ullared för att möta Marina Dennis Malin och Tom igen för lite shopping och lunch innan det bar hem till O-hamn igen.

Annars har vi mest njutit av Henkes ledighet och tagit det lugnt med lite småutflykter.

Igår åkte jag hem till mamma och pappa som har sin sista semestervecka för att bara få vara hemma och umgås en dag. Där kände jag att jag kunde andas och njuta ordentligt, jätteskönt var det! Och då jag kom hem överraskade Henrik mig med tända ljus i hela lägenheten, hembakad pizza och marabouchoklad till efterrätt! Det var helt underbart och komma hem då han gjort allt det där! Det är inte ofta jag kan komma hem till ett dukat bord så det uppskattade jag enormt mycket! :)

Och igår 12/8 blev jag uppringd av min kusin Terese som hade de mest underbara nyheterna!! Mer om det vid ett senare tillfälle, hon gjorde mig hur som helst jätteglad!! :D

Det är väl det som hänt i stora drag.. annars rullar allt på som vanligt.. Jag är lite rastlös av att inte kunna städa och greja som jag vill eftersom jag inte är van vid att vi är två här hemma under så här lång tid... Så det har varit lite jobbigt men väldigt välbehövligt för mig, jag har tvingats ta det lugnt och det har jag behövt! :)

Har lite ångest för att sommaren drar sig mot sitt slut också... Fattar inte att tiden går så fort! Jag vill stanna tiden och bara hinna tänka och känna! Jag hinner inte det! usch... Men i morgon ska jag gå till gymmet på morgonen, där blir jag av me all stress som härjar inom mig och så mår jag bättre, det vet jag! :)

Hoppas ni alla där ute har/haft en bra sommar!

Askungen

Askungen... -Det är jag...

Rut var en ljusrosa ros...

Rut min vän, du var en rosa ros för mig... Då jag tänker på dig har jag allltid förknippat dig med ljusrosa rosor, dels för att du var så intresserad av blommor men oxå för att den var just rosa... Våra blommor till dig idag var därför ljusrosa.. Både buketten vid din kista från mig och Henrik och våra handblommor.. Och det visade sig att du var en rosa ros även för alla andra, din kista var vit och rosorna på den ljusrosa, allt var så vackert, precis som du.

Jag saknar dig min kära vän! Önskar vi hade fått mer tid... Våra tårar har runnit för dig idag.. och våra leenden har skymtat vid fina minnen av dig, du finns i mitt hjärta nu och för alltid.

Din släkt var underbar! Vilka människor! De visste redan allt om vem jag var, du hade pratat mycket om oss, det värmde att höra alla fina ord du sagt om mig och Henrik. Din syster var så lik dig, lika vänlig och snäll, hon ville hålla kontakten så nu ska vi byta telefonnummer, det värmde mitt hjärta. Och din bror var precis som du beskrivit honom! Han fick mig att skratta mer än en gång. Han hade skrivit ett sånt fint tal som jag blev väldigt berörd av, han nämnde mig och Maria. Jag vet nu att jag betydde oerhört mycket för dig.. Mycket mer än jag kunnat ana.. Och precis som jag sa innan du somnade in så älskade jag dig... Du var en speciell person för mig och trots vår enorma åldersskillnad så fann vi verkligen varandra.. Jag är glad at jag sa de orden till dig, jag menade dem från mitt innersta... Jag kommer hålla kvar kontakten med dina syskon, genom dem känns det som att jag har dig nära, jag pratar med dig i tankarna varje dag då jag blickar upp mot dina fönster, jag hoppas du hör mig... Du var underbar och det är tomt utan dig...
På Lördag ska din bror posta foton på dig till mig och Greta ska lämna sitt telefonnummer... Jag hoppas du har det bättre nu och är utan smärta och sjukdomar. Livet här på gården blir aldrig detsamma men Maria och jag ska försöka hålla iordning på fikastunderna till hösten har vi sagt, till minne av dig. Vi saknar dig.


Jag hoppas du sover gott med din Madde-nalle <3

Begravning idag....

Idag är det dags för årets andra begravning... Jag har hittills fått vara med och begrava två vänner då... Jag hoppas det räcker nu för jag orkar inte med mer... Fast denna gång är det Ruts begravning och hon dog ändå av sin ålderdom... Men det betyder inte att det svider mindre i hjärtat på en för det... Saknar henne så otroligt mkt!
Tittar upp mot hennes fönster oanför mitt varje dag och hoppas på att jag ska få se henne.. Drömde om henne härom natten... I drömmen var vi på begravningen, gick fram till kistan för att ta farväl och då satte sig Rut upp, klappade mig på kinden, log och sa: "Men gråt inte flicka lilla". Jag kunde t o m känna hur det kändes då hon rörde vid min kind och jag kommer ihåg kännslan av hennes händer i mina.. Kan inte förstå att hon är borta.. Tror jag förträngt det ordentligt sen hon dog.. Låtsats att hon varit där uppe i sin lägenhet.. Men idag kommer det bli verkligt.. Det kommer aldrig mer kunnas gå upp dit för en pratstund... Jag är lite orolig för begravningen... Jag vill inte förstå.. Jag vill fortsätta låtsas...