Tid för läkande är det nu, finns inga andra ord att beskriva det jag går igenom. De största molnen är borta och det börjar klarna, det börjar kännas lättare att andas. Det är en härlig känsla! Och det är med lättnad inom mig jag skriver dessa rader, den är inte fullt ut än men den finns där och jag börjar bli glad! Glad på riktigt.
Harmonisk är kanske den mest rättvisa benämningen. Jag börjar bli harmonisk! =)
Att inte få en operation har varit svårare för mig att tackla än vad jag kunnat ana + en del privata problem, det blev för mycket på en gång för mitt huvud som gjort att jag har haft en sådan krypande ångest i kroppen.. För en tid sedan tränade jag för att bli kvitt den, om jag inte fick träna blev jag förbannad, jag städar och då menar jag städar galet och pedantiskt!
Jag är översocial och springer på stan och fikar och träffar vänner trots att kroppen skriker efter vila, jag fixar håret, klär mig fint och visar inget utåt. Det är ingen som kunnat se mitt inre krig. Inte förrän nu. Nu syns det, inte mycket, men det har börja lysa igenom, jag har fått kommentarer om det.. Så nu har jag tagit en paus från allt, jag har inte tränat på en månad, jag har bara fuskstädat, jag har inte varit social på bra länge, jag har slutat bry mig om allt det där för stunden.
JAG VILAR.
Egentligen bryr jag mig fortfarande, det kryper fortfarande men jag försöker tänka sunt och logiskt. Jag hoppas det vänder snart, och det vet jag att det gör för min positivitet har alltid vunnit och hållit mig stark! Och jag vet ju så väl att man själv väljer hur man vill leva! Jag vill leva fullt ut! Och det ska jag snart igen! Ska bara VILA lite först.
Idag är jag hos Henrik på västkusten, kom hit igår då svärfar skulle börja jobba idag så jag åkte med honom, det var kärleksdagen igår oxå. Vi brukar inte lägga så stor mankelimang på den dagen, men då jag kom hit hade Henrik köpt en bukett rosor och en chokladask till mig, det var så fint!! Och bara att komma hit och vara hos honom är ett helande i sig <3
Tror faktiskt han är magisk, iaf för mig, i hans famn finns ingen smärta, vare sig i psykisk eller fysisk form. Jag kan krypa upp i hans famn och bara försvinna in i tryggheten. Där kan inget som helst ont komma åt mig, han tillåter inte det och jag älskar honom för det. Hans starka armar runt mig är det bästa som finns!
Idag samlar jag kraft med hjälp av gamla Bryan Adamslåtar, det är skön balsam för en kärlekskrank själ!
Kram på er!
