Tlött...

Har under en timme inte vågat gå och lägga mig utan suttit och tagit blodsocker för det har känts som att jag när som helst kommer drabbas av en kraftig insulinkänning... Blodsockermätaren visar samma värde hela tiden... Vilket innebär att det är dags för mig att inse att det är äckligt trött jag är... Godnatt på er!

Tacksam!

Jag är så oerhört tacksam. Jag har turen att ha de finaste människor som finns omkring mig och jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna det men hur många som helst sträcker ut sina händer åt mig och Cajsa för att hjälpa oss, jag behöver inte ens be om det och ber jag så behöver jag knappt avsluta meningen, det är ingen som tvekar att hjälpa. Idag har jag blivit riktigt rörd av allas snällhet och känner en enorm tacksamhet! <3

Jag har fått förståelse. Folk VET verkligen vad mitt handikapp innebär och de ser hur jag kämpar med Cajsa, jag behöver inte yppa ett ord utan känner förståelse på en gång nu för tiden från alla håll, -det är en sådan skön känsla för mig. Jag behöver inte känna mig oförstådd längre, för så har det faktiskt känts då mitt handikapp inte alltid syns vid första anblicken på mig.

Idag har jag fått hjälp av många utav mina fina vänner och jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är. Hoppas de vet vad de betyder!!

Det börjar med Caroline som kommer hit på morgonen och glatt hjälper mig med vagnen in i bilen utan problem, -TACK underbara vän!

Det fortsätter med Magnus som trots att han har två egna barn att hålla koll på på "kyrkis" där vi var i förmiddags insisterar på att hjälpa mig ut med Cajsa i bilen utan att jag behöver be, -TACK!!

Det fortsätter med Madde, Frida och Nadia som vi lunchar med på stan som öppnar dörrar bär på vagnen upp för trappor och in på restaurangen där vi lunchade, hjälpte mig bära in Cajsa till toaletten för blöjbyte, hjälpte med matningen och lyften ur och i vagnen, -TACK TACK!!!

Och ett extra TACK till Nadia som hjälper oss in i bilen + kör efter oss hem vilket blir ca en extramil för henne fram och tillbaka för att se till att vi får ur vagnen in och ur bilen och kommer in i huset <3

Vet inte hur min dag skulle gått utan dessa människor, jag skulle förmodligen tvingats ligga hemma på soffan hela dagen och inte kommit iväg någonstans, så.. Jag hoppas verkligen ni läser detta, el att någon ni känner gör det och berättar för er hur tacksam jag är. Det är så jag fäller en tår. Underbara människor!!!

Ja.. Det är inte lätt att välja att bilda familj då sambon, -i detta fall min man, jobbar på annan ort och veckopendlar, + att jag har min trasiga rygg, det gör dagarna till en verklig utmaning och det är tufft. Men tack vare fina människor blir våra dagar ändå fantastiska så jag är så tacksam!!

Min familj finns alltid där och hjälper mig jämt och ständigt så de får inte heller glömmas bort, men dem berättar jag och visar min tacksamhet för mer än vad jag hinner och kan till vännerna så det är därför jag skriver detta <3

Jag lever!

Huu längesen jag tog mig tid och ork att skriva här.. Men jag har börjat känna att jag inte alltid vill dela med mig av allt som en öppen bok.. Denna blogg är först och främst för att tjejer/kvinnor med skolios ska kunna hitta mig och se hur ett liv med detta handikapp kan se ut och för att jag på så sätt ska kunna göra detsamma. Men.. Nu är det så att många utav mina vänner och "vänner" läser den också. Mina vänner har jag absolut inga problem att dela med mig till, men så finns det ju "vänner" -De som egentligen inte är min vän, utan smygläser utan att ge sig till känna och sedan pratar bakom ryggen, men jag struntar i dem nu.

Dagarna går fort, Cajsa pratar mer och mer och nu har hon börjat visa att hon vill stå men mer är det inte än =)
Öppna förskolan har dragit igång efter sommaruppehållet vilket vi är jätteglada för! Är avundsjuk på min vän Mysan som bor i Sthlm och har fått gå på ÖF alla dagar i veckan om hon så vill medan vi i O-hamn bara får gå en gång, det är orättvist och tråkigt! Men men, det är la O-hamns kommun i ett nötskal.

Det har även varit ett kämpande med hälsan, benen domnar bort stundtals och jag haltar, värken är stark och jag fungerar inte alls utan mina tre fina värktabletter som jag tar 3ggr om dagen (ibland 4..)  Men säger det åter igen, -Det är värt det! Har aldrig varit lyckligare <3

Just nu är vi i Bua i Henkes 1:a, det är ett projekt men det går ;) I denna stund sover Cajsa i vår säng medan jag sitter en halv meter ifrån och ser på tv och knappar på datorn... Senare ska vi ut och gå och köpa mat inför middagen då Hneke kommer hem från jobbet.

Nu ska jag bli mer aktiv igen! Blogg-glöden har tänts! ;)