Kloka ord..

Mycket få människor lever idag, -de flesta gör förberedelser för att leva i morgon..

Kloka ord som ekar i mitt huvud dessa dagar.. ta vara på livet medan du lever...

C finns i alla våra tankar...

Hon ringde...

Hon ringde... jag åkte dit.. å jag har varit där i tre nätter...

För mig blev det hela mer verkligt där... se platsen där det hände... han som aldrig kom hejande in genom dörren... sonen som skriker och det trötta modern som tröstar... Hon är så stark.. men hon behöver ändå tröst.. jag har gjort och gör allt jag kan... vill hjälpa.. finns inget som hjälper helt men min hjälp gjorde/ gör förhoppningsvis något...

Först ville jag ingen annanstanns än dit, men då hon bad mig komma blev jag rädd och visste inte om jag vågade åka.. Nu när jag är hemma igen vill jag bara tillbaka...

Vi har varit ledsna ihop, tysta ihop, fundersamma ihop.. och till och med skrattat lite smått en del småstunder..

Livet bjuder på mkt oförberett... och detta var en olycka som ingen kunnat föreställa sig... för EN OLYCKA ÄR VAD DET ÄR! folk, nämner inga namn.. försöker få henne att tro något helt annat.. HAN VAR INTE SJUK! HON VET! JAG VET! ALLA VÄNNER VET! så ge faan i att gå runt å sprida massa elaka rykten.

Så.. nu fick jag det sagt oxå...

Nu ska jag tända ett ljus...

Blir panikslagen...

Blir panikslagen av att världen rullar på som vanligt igen!! HALLÅ.. -har inte sörjt färdigt än!!!!!! DET SAKNAS EN PERSON!!! en kvinna å ett litet barn står ensamna utan man och pappa... hur kan då allt bara fortsätta som det gjorde innan han försvann... ?

För oss nära har livet stannat... och på något sätt blir jag rosenrasande på att livet inte stannar för alla andra... det e ju något hemskt som har hänt... HALLÅ...?

Visst.. livet måste gå vidare.. och det är väl tur att det gör det... men jag är inte förberedd än... kan inte göra det än...

Paniken är för stor... Saknaden.. Sorgen... Frågorna vi aldrig kommer få svar på ekar i mitt huvud... VARFÖR???



Henrik har inte lämnat min sida denna vecka.. utan honom hade jag nog inte kommit ur sängen... och på kvällarna hade jag inte kommit i den...
Då det är dags att sova och så fort jag lägger huvudet på kudden börjar hjärtat slå fortare å fortare... jag blir klarvaken... ser hemska saker så fort jag blundar.. vrider och vänder på mig 2-3 timmar innan jag äntligen lyckas somna...

Det är svårt att slappna av nu...

Är uttrycket sant..?

Är uttrycket sant att en olycka aldrig kommer ensam...?

Har precis varit i parken med mina småkusiner medan deras mamma och min morbror får berätta för deras storebror att hans pappa gått bort i natt..

Världen är kall och orättvis just nu... hur mycker elände kan det hända på en vecka?? hur mycket FÅR det hända...

Chocken hinner aldrig lägga sig förrän det e dags igen.. jag hinner knappt andas emellan...

En dag till har gått...

En dag till har gått... i korta stunder kan jag tänka på annat.. men bara korta stunder.. sedan kommer bilderna upp i huvudet igen.. å jag frågar mig hela tiden VARFÖR??

Kan inte någon bara komma och säga att vi fattat fel... att de tog fel på person? att det inte är sant.. jag önskar så innerligt att denna mardröm är just en mardröm...

Det finns inget att säga, inget att göra för att få detta ogjort... hur är man en bra vän i detta läge?

Allt jag vill göra är ju att ta bort min väns lidande...

Har skickat sms... kommer mig ej för att ringa... hon vet att jag finns här om hon behöver mig... måste lugna mig och låta henne samla krafter innan jag hör av mig känner jag... samtidigt som jag bara vill åka till henne å krama henne... usch... mitt hjärta blöder... hur ska livet någonsinn bli det samma...

Jag vill inte att min vän ska behöva gå igenom det här...


faan faan faan...

Jag har mist en vän...

Jag har mist en vän.. min vän har mist sin sambo.. och ett barn har mist sin pappa...

Sorgen är total... han orkade inte mer, han tog den lätta vägen ut.. kvar finns familj vänner och hans lille son.. tänkte han inte på dem?

Jag vet inte om jag fattar att det är sant än... känns väldigt overkligt...

Tårarna rinner för hans nära å kära som han lämnade kvar att få ta all denna sorg...

Är inte livet tillräckligt jävligt än att man måste göra det ännu värre?? älskar man någon om man utsätter dem för detta lidande? frågorna är många... men jag finner inga svar...

Jag lyssnar på hans sambos lidande.. jag vill trösta..men hur...? på sjukhuset ligger deras sjuka son.. hur mycket ska hon klara...?

Jag vet att hon är stark, jag vet det... MEN HUR JÄKLA MYCKET SKA HON BEHÖVA TA????!

Jag känner mig så hjälplös....

Man väljer själv hur man vill leva!

Man väljer själv hur man vill leva!

Det hänger på vilka tankar du väljer att tänka. vad väljer du att fokusera på? Väljer du det som är negativt i din och jobbigt i din vardag eller det positiva, det du kan glädjas åt. Valet är ditt - ingen annan kan välja åt dig!
Din stress, oro och ångest orsakas av ditt sätt att tänka. Det är aldrig försent att förändras. Även om du aldrig fick lära dig att tänka positivt under din uppväxt, kan du lära dig det idag.

Taget ur boken: Lär dig leva av Mats Lindqvist och Susan Billmark.

en väldigt bra bok som alla skulle behöva läsa! :)

Söndag å jag är tacksam...

Söndag å jag är tacksam.. för att jag har världens bästa sambo och pojkvän, familj och ikväll blev jag åter påmind om hur underbara mina vänner verkligen är!!!

Jag känner mig rikast på jorden vad det gäller MÅNGA NÄRA VÄNNER!!! och i kväll gjorde en av dem mig tårögd av tacksamhet och lycka... Madeleine J... TACK!!

Det tog tid innan jag vågade fråga... känner mig ynklig och rädd... men jag frågade henne om hon ville följa med mig på onsdag då jag ska röntgas... bara vanlig datormografi, ingen smärta fysiskt, men för mig smättar det psykiskt.. väldigt mkt... jag är väldigt rädd för att jag ska få se hur jag ser ut på plåtarna... ibland råkar man få ett öga på skärmen... får jag det så bryter jag ihop... jag är ingen vacker syn.. å mitt skelett är det framför allt inte... jag ville ha med mig någon som håller mig i handen å peppar mig att klara av undersökningen utan att bryta ihop... Madde svarade ja utan att tveka... -så gör riktiga vänner! hon offrar sin lediga förmiddag för att följa med å sitta i et väldigt tråkigt väntrum... för min skull...

Det är inte alla som har sådana vänner som jag... jag hoppas hon förstår vad hon betyder för mig..

phu.. blir tårögd bara av att skriva om det... e så blödig nu för tiden... antar att det har med min rädsla att göra... men det e ju bara losers som ger upp som sagt...

Känner mig lite lugnare nu när jag vet att jag har henne med mig... kanske gör att jag kommer få sova lite bättre i natt...

Henke åkte tillbaka till västkusten för att jobba natten tills idag... det e surt att han inte e hemma då jag behöver honom som mest... men jag hoppas han får komma hem på fredag... jag är verkligen inte hel utan honom...

Och på tal om det där med Gud så hörde en vän av sig med kloka ord... Gud kan inte styra över allt elände som händer, men han hjälper oss att klara av och gå igenom våra prövningar... smart sagt och precis vad jag behövde höra... så jag har lite mer hopp nu iaf...

Klart man blir bitter då livet inte går problemfritt... men som min käre pappa sa till mig... "alla människor du tycker ser "problemfria" el "bekymmerslösa" ut på stan har sina bekymmer. Ingen lever problemfritt, alla har sina bördor att bära" och det e ju så... å jag e ju inte döende än iaf! å skulle jag vara det så har jag haft 26 förbannat underbara år!

Jag försöker ständigt påminna mig om att inte leva för framtiden utan för nuet! det är NU jag lever och det är NU jag ska va lycklig! (kan inte nån komma å banka in det i skallen på mig..?)

Nu ska jag sova... Lite mera lättad... Lite mera troende och lite mera envis... Godnatt på er :)

Sitter å klurar å funderar...

Sitter å klurar å funderar... på om det verkligen finns en Gud? jag hoppas det gör det... på ett sätt... samtidigt som det känns som det faktiskt kvittar... men alla religiösa lever ju så bekymmersfritt... e det nåt som händer så säger det bara att Gud stakat ut en väg och att händelsen i sig för något gott med sig, Gud prövar människan... bla bla bla... I sånna fall kan väl någon säga mig vad jag gjort för fel? jag menar eftersom Gud inte vill mig väl? han gav mig ingen hälsa... han tog morfar ifrån oss alldeles för tidigt, min barndomsvän miste sin pappa å mamma medan vi andra lekte med dockor... Varför finns det krig å elände? barn som dör? Kärleksfulla människor som inget hellre vill än att bli föräldrar inte får bli det... vad har vi gjort för att förtjäna detta? Skulle vilja ta ett snack me Gud om allt det där... för jag fattar för faan ingenting... jag gör inte det... å jag blir snart tokig på allt... skratta el gråta?

Fick en kommentar i bloggen idag utav Bea, en tjej vars blogg får mig att tvivla ännu mer på att det finns en Gud.. http://boobyren.blogg.se/index.html jag lider med henne... och då jag läser det hon får gå igenom så ryser jag... åter igen så e världen inte rättvis...

Önskar ibland att jag var troende... det vore så mkt enklare... då hade jag vetat... ibland tror jag att jag tror... men sen börjar jag nästan skratta... känns som man vill säga "dumma människor som tror på en saga som en stackars sysslolös gubbe el tant hittade på en regning onsdagskväll för flera miljoner år sedan....." jisses.... hahaha... åååå vill inte såra någon som läser detta.. vill bara lufta mina funderingar... kanske någon kan hjälpa mig att förstå??

Ikväll e jag inte ledsen el ångestladdad... bara arg! arg på allt skit! pappa hade bara sagt " så e det att bli vuxen barn! det e inte roligt, inte roligt alls." jag ville inte tro honom då jag var liten... men vad e det man säger... pappa vet alltid bäst..... haha.. usch... tragiskt... jag vill vara liten igen...

Men en sak e säker! LIVET ÄR VAD MAN GÖR DET TILL!!! visst det är inte alltid kul, man har otur, det svider och man har smärta,... mår man då bättre av att ligga under täcket å grina å göra det onda mkt större? näää, man får väl för faan (ursäkta språket) se till att göra det bästa av det!!!!!! å visa hur underbart envis människan kan vara! så.. nu har jag sagt det ännu en gång! men det kan inte säga nog! behöver höra det själv nån gång ibland.... försöker säga det för mig själv, de dagar jag inte alls har lust... kanske inte hjälper på en gång men låter man det sjunka in så förstår man efter ett tag...

Vi såg på familjefilmer då jag var hos mina föräldrar senast... jag såg mig själv som liten flicka, långt blondt hår, ett stort tandlöst leende som log ända upp till öronen och jag sprang runt och lekte med ponnyhästarna och mina barbie... och då jag såg detta kunde jag inte låta bli att tänka på hur lycklig jag var... hur ovetande lycklig å spralligt glad jag var... helt otroligt... Kunde inte låta bli att tänka på att jag då inte kunde föreställa mig hur mitt vuxna liv skulle bli... hur turbulent allt skulle vara, hur mkt mer sjukhus och läkare jag skulle få besöka förrutom det jag redan hade med diabetesen... jag var lycklig och jag vågade vara det fullt ut... vilken härlig kännsla... jag längtar tillbaka till den tiden.......

Detta blev ett långt inlägg... det e dags att sova igen... Henke sitter inne i sovrummet vid sitt skrivbord och sin dator... det e skönt att ha honom hemma :)

Godnatt!

13dagsafton

13dagsafton och mamma å pappa har varit gifta i 24år idag, Grattis till dem :)

Då jag läser mitt förra inlägg nu ikväll så förstår jag inte att jag var så nere.. för det var jag då jag skrev sist... idag mår jag bättre, t om ganska ok om inte helt perfekt faktiskt! e ju viktigt att skriva om det me :)

Då jag e bekymrad så städar, rensar å organiserar jag saker... kanske låter konstigt men det får mig att må bra! å jag känner mig nöjd med mig själv! och idag har det varit en sån dag! Henke å jag har städat ut julen, rensat lådor och skåp och henke har dragitom lite el + att jag lagat köttfärslimpa, å vi har hunnit med middag hemma hos mina föräldrar ikväll, -en riktig desperate houswifesdag! och jag njuuuter! :)

I morgon ska vi till ikea å köpa allt som vi kommit på att vi saknar idag medan vi styrt å ställt! e verkligen jätteskönt då man har lite projekt att tänka på istället för oron! jag har ingen värk å JAG MÅR BRA IDAG! hahaha! å skööönt e det!

puss!

Happy New Year 2009...

Happy New Year 2009...

Har inte skrivit på länge... Jag har inte gett mig tid... har varit "UPPTAGEN" för jag har inte orkat... har inte orkat tänka... har bara sysselsatt mig till 120%, full fart frammåt med allt å inget för att slippa sätta mig ner å tänka efter... känna efter...

Det var den första nyårsaftonen som jag verkligen inte ville uppleva...ville inte vara med om den...

Istället för att skåla in ett nytt år med nya möjligheter, nya val å nya löften så skålade jag in ett år med läkarbesök, operation, smärta å ovisshet... inte så muntert...

Men som den positiva människa jag försöker vara å oftast är, så tackade jag ändå vid 12slaget då raketerna smällde i alla dess färger, för det år som gått, den kärlek jag har runt mig, min familj, Henrik å mina vänner... Jag hoppas att det/dom ska ge mig styrkan att klara av detta mardrömsår....

Har sovit oroligt sen nyårsnatten... och ja.. några dagar innan den... jag sa till Henke att jag önskade att jag kunde ligga i hans famn under duntäcket, i tryggheten hela året och att de kan väcka mig om 12 månader då allt e över...

Jag vill inte vara med om det här...

Nog med självömkan...

Nyårskvällen var underbar! De flesta vännerna var här och gjorde min kväll oförglömlig!! -det e jag glad för!

Nu är klockan över 12 och det är dags att sova... jag hoppas min hjärnspöken låter mig göra det...

Mycket utav min oro har fått gå ut över Henrik dessa veckor som gått... jag är så oerhört tacksam att han alltid förstår och inte dömmer mig.. han gör alltid rätt saker då jag har min panik... han är helt enkelt bäst och jag ska försöka va lika bra tillbaka. Så där kom mitt nyårslöfte för i år... :)