Lycka!

2010-11-24 Kl 08:53 Föddes vår älskade Cajsa <3

Lyckan jag känt sen dess är obeskrivlig, större än jag någonsin kunnat ana.

Jag har aldrig varit med om något vackrare. Hon är perfekt!!!

Det hela började i Tisdags den 23/11 då jag var med mamma hemma i Ruda. Pappa stod vid spisen och gjorde sin goda köttfärsås på önskan från mig, mamma kom precis hem från skogen där hon varit och plockat ris till julpyntandet på uteplatsen. Jag skulle bara gå på toaletten innan vi satte oss för att äta och då gick vattnet! Klockan var då ca 12:20. Chockad ringde jag förlossningen i Västervik, sedan min barnmorska, alla tyckte vi skulle åka in, jag förstod ingenting först men bytte om, satte mig för att äta samtidigt som tårarna rann och värkarna började slå till på nytt. Mamma ringde Henrik och bad honom komma hemåt. Sedan åkte mamma och jag mot stan för att hämta BB-väskan i huset och sen fortsatte vi mot Västervik! Pappa, Cajsas morfar stod med tårar i dörren då vi gav oss iväg...

På förlossningen  stoppade man värkarna med ännu en bricanylspruta. Jag fick ett rum och vi väntade på att Henrik skulle komma medan jag fick skicka hem min mamma pga det kraftiga snöovädret som började dra in över oss. Som grädde på moset fick vi även punktering på mammas bil! 5minuter från deras hus ringde vår telefon och pappa sa att vi skulle vända om då grannen kommit inspringande efter att hon sett vårt tomma bakdäck då vi åkte iväg, Tack Gunilla!!

I den stunden tänkte jag bara, jaha idag kommer jag föda, det var bara en typisk sådan dag...!

Iaf.. Vi klarade oss genom värkarna till Onsdag morgon, då straxt innan 09:00 rullades jag in på operationssalen med Henrik vid min sida, han fick vara med till jag somnade in. Rätt var det var vaknade jag igen och han satt där på samma sida av sängen, jag frågade om de hade sytt ihop mig, ja det har de och allt har gått bra, det blev en flicka, det blev en Cajsa! Jag svarade bara I Love You och dåsade till igen, sen kom de in med detta mirakel! 

Vår lilla docka! Hon är frisk och perfekt på alla de sätt! Liten men ack så stark!

 Jag är så stolt!

Idag är det Lördag och vi hoppas på att få åka hem, min mjölkproduktion börjar öka så jag kan pumpa ut en hel del så Cajsa får i sig alla viktiga ämnen även om hon inte är redo att ta bröstet än. Men med träning och tålamod kan det lösa sig =)

Tack för alla gratulationer på både sms, facebook och samtal, vi har inte hunnit svara på alla enskilda då denna lilla prinsessa håller oss sysselsatta men allt är läst och vi är jätteglada och tacksamma för alla fina tankar! TACK <3

Nu ska jag återgå till att pussa på min härliga familj!

Livet är härligt!!

Takida - Give Into Me

Vänner!

Jag är förbaskat lyckligt lottad som har så många fina vänner! De senaste dagarna har Mysan och Jenny utmärkt sig lite extra. Tack för att ni aldrig dömer mig, pratar illa om mig och för att ni alltid finns där för mig! Det betyder så otroligt mycket ska ni veta!
Idag släppte Jenny allt hon höll i och hämtade en illamående mig vid mödravården, jag behövde inte ens fråga! Sånt värmer verkligen mitt hjärta! TACK!
Hoppas jag kan vara till samma stöd för henne en dag <3

Och så Mysis som skickat världens finaste paket med paket i på posten! Hon har med sitt vanliga hemlighetsmakeri lyckats få till "det där extra" TACK till dig med! =) Bilder som följer visar detta:

 På paket nr 1 stod denna text, det var en present från Elin och innehöll denna söta pyjamas! =)

På paket nr 2 stod detta som visas här ovan...
Det innehöll denna fina mössa som Mysan gjort! JÄTTEFIN!!! =))

Och så slutligen i paket nr 3 fann jag det mest underbara av allt! Jag vet inte vad du får alla ideér ifrån vännen min men jag gillar det skarpt! Haha! UNDERBAR är den!!!! =))
Du bad mig säga det första ordet som slog mig då jag tänkte på vår bebis och jag sa älskad, du bad mig säga en färg och eftersom vi ej vet könet så sa jag grå, och så vet du om att jag älskar flugsvampar! Och så här fint blev det!

Detta innehöll då....

TACK TACK TACK VÄNNEN!!! <3

Underbara presenter! Och mer innehöll lådan men jag kan inte lägga ut bilder på allt, då blir jag aldrig klar! :p

Men så här såg klädhögen ut efter lilla Julafton här hemma... =)

Nu ska allt vikas ner i bebis byrå sen återkommer vi med bildbevis då det lilla livet har dem på sig! Helt underbart!  =))
Misstänker att jag även fick äran att få ett plagg som Mysan själv sytt till sin Elin, det kändes speciellt och väldigt fint! Återkommer med bild på den fina tröjan senare <3

Så denna dag har varit bra men jag har också mått risigt, väldigt risigt, allt såg dock bra ut på mödravården, bebis mår bra vilket är huvudsaken, men jag känner mig liten, ynklig, illamående och har värk... Jag är orkeslös så det skriker om det... Just nu sitter jag i ett tyst hus med tända ljus, ingen tv eller musik på, men jag trivs ganska bra med tystnaden så tankarna får fara fritt för en stund... Det är ganska mycket tankar från massor av olika håll just nu och jag vill bara vara ensam och slåss med dem just nu. Det är faktiskt skönt ibland...

Tror till och med att ag ska försöka sova lite här på soffan... Om bebis låter mig...

Trött och illamående...

Jag är trött och konstant illamående med kräkningar och insulinkänningar sen i Lördags... + en jäkla värk i både mage och rygg... Idag väntas en nästintill heldag på mödravården.. Och jag har inga krafter kvar... Önskar Henrik var hemma och höll mig uppe för jag är totalt kraftlös nu... Men detta långa lopp är snart över och det är inte likt mig att ge upp på mållinjen! Så nu jäklar får jag skärpa mig!!

Men denna helg har jag spenderat mer på toan än i soffan känns det som... Usch... Mår till och med illa innan frukosten nu... =(

Jaja KÄMPA är ordet!

Heja på mig medan jag tar de sista kraftansträngande stegen, jag ser målsnöret men jag måste bara orka dit nu...

Slutspurten... 37 hela veckor!!!

Nu har vi kommit ifrån det där mysiga med graviditeten helt och hållet tror jag... Igår eftermiddag började jag må dåligt, igår kväll kräktes jag och bebis har inte legat still utan flyttstädat sedan dess... Jag hinner liksom inte hämta krafter emellan! Stackars Henke var sugen på att vara lite social men jag orkade inte lyfta huvudet från kudden... Känner mig lika matt idag... =( Men men bara att bita ihop denna sista tid!

Idag är Henke och hans pappa ute och bygger på garaget igen, hans mamma kommer hit med mat hon tillagat hemma så jag kan lugnt ligga var och vila, det känns skönt! Jag har verkligen noll krafter... Jag förstår inte vad det är... Huuu... Ska försöka orka mig på en dusch iaf... Men först en powernap till så jag orkar...

Jag är världens mest tråkiga människa just nu...

Besviken.

Jag är jävligt besviken på en del folk just nu, har försökt sova i en timme men jag ligger bara och retar mig mer och mer.

På Måndag ska jag försöka ändra tid för snittet och jag ska fasen inte berätta det för någon, jag ska bara tala om för Henke då han ska vara hemma. Jag är så fruktansvärt trött på folks egoistiska nyfikenhet.

Detta är mitt och Henriks barn, inte någon annans och när det ska födas behöver bara vi veta, ni andra får veta det straxt efter, men först och främst VI.

Varför duger det inte??!

Jag är jäkligt ledsen och uppretad just nu.

Varför ska det vara så svårt att FÖRSTÅ?!!!

Har lust att svära en salva... Sova lär ju bara vara att glömma.

Kan inte folk bara ha lite empati. Detta sårar mig något grymt och jag börjar känna mig som en väldigt hatisk person just nu. Det är ingen trevlig känsla.

Ultraljud + förkyld

Igår var jag på mitt ca femtioelfte ultraljud. Då skulle vi kolla mängden fostervatten eftersom den var i underkant sist men igår såg allt bra ut vilket kändes väldigt skönt!

Fick även se bebis vänster fotsula sparka rät mot oss på skärmen och det var magiskt!!! Ibland känns det liksom overkligt att man har en liten bebis i sin mage men sen känner man bebis sparka samtidigt som man ser den lille foten som gör det på skärmen och då slår det en plötsligt att det är sant!
 Helt underbart sant är det att jag har ett litet levande liv inom mig och det är en ofattbart härlig känsla som jag älskar över allt annat!
Jag blir så sentimental, Henrik och jag har gjort detta tillsammans, vi längtar tillsammans och är så förväntansfulla! Och snart är bebis här hos oss!!!
Man vågar liksom inte srika ut hela lyckan förrän vi är helt i mål, det känns lite vågat... Men jo liiite iaf =))

Jag är så lycklig just nu! Henrik och denna lilla bebis är det bästa som hänt mig, julen blir alldeles underbar bara vi får vara tillsammans och i Februari fyller Henrik 30 och vi gifter oss! Inbjudningarna är beställda!

Nu vill jag bara stanna upp och njuuuta lite =)

Idag ska mamma åka hem eter en veckas övernattning här igen! Är så glad att jag har henne! Både jag och Henrik är lugnare över att jag har sällskap då jag haft sådana värkar att jag kräkts, fått insulinkänning pga att jag ej fått behålla maten då och mått allmänt risigt och varit nära på att svimma + åkt till BB titt som tätt... Tack för allt du gör för mig mamma!
Just nu dammsuger hon... Undrar hur jag ska kunna åtgällda detta.... Hade aldrig klarat av att dammsuga själv nu med min värk..  Blir att hitta på något extra för både henne och svärföräldrarna sen som köpte oss vagnen! Måste bara komma på något tillräckligt bra!

Vem gömmer sig där inne? +BB igen!

Idag fick vi ännu en resa till BB då vi trodde vattnet gått! Falskt alarm var det som tur var och vi kunde åka hem igen! Mamma var som tur var här och följde mig till Västervik men innan vi åkte hann vi knäppa dessa bilder, vad tror ni? Blir det en pojk eller en flicka? =)

I morgon väntas ytterligare n koll på mödravården av fostervattnet som verkade vara i underkant sist, sen blir det nog att vila för det behövs vill jag lova!

Nattinatt från mig och min bumbi i magen som sparkar så sött just nu <3

Lite gnäll + Mycket skoj!

I väntans tider...

Bilden är tagen igår, 36 hela veckor + 2 dagar. Jag har tydligen haft turen att inte gå upp så mycket förutom just för min enorma bula säger folk men själv känner jag mi ganska kraftig jämsöver... Men men ;)
Just nu gör det oooont, hela dagen har varit oförskämt smärtsam! Jag är på ett sådant där "göra-nytta-humör" Henrik och jag började dra i allt här hemma som tyngt oss en längre tid nu under helgen och det gav en otrolig känsla av lättnad! Så idag var jag sugen på att fortsätta med det! Och lite har jag allt fått gjort, men gudarna ska veta att jag har OOOONT! jäkligt förbannat ont! Känns som titanen sitter i ryggen på nytt fast med denna gång me vassa kanter som skaver till det blöder inuti mig... Fy tusan! =(

Men sen finns det ju ljuspunkter som slår allt då..=)
Bebis har trots att h*n ej gjort entré än redan lyckats skämmas bort av nära och kära! Här nedan kommer en bild med en present från moster Malin som bebis fick förra veckan:

Just nu får denna lilla söta apa pryda spjälsängen men sedan då vagnen förvandlas till sittvagn ska den ta plats på handtaget till den =) Trycker man på apans nos lyser den och spelar en truddelutt, lövet den håller prasslar och sedan är det bitleksaker i andra handen! En perfekt vagnvakt helt enkelt! =)) Tack Malin!! <3

Igår var det dags igen, då stod bonusmoster Jenny för paketen så där en måndagskväll! Då skämdes bebis bort med ursöta kläder i storlek 62 vilket är perfekt då vi inte har ytterkläder i större storlek än! De såg ut så här:

 Är inte dessa fötter på byxorna bara föööör SÖTA!!!!

Vår lilla bumbibjörn kommer bli hur urgullig som helst i denna lilla kreation! TACK JENNY!!! <3 =))

Sen kom jag på att jag ej lagt ut bild på vagnen som Henrik kom hem med innan sin ledighet, här kommer den:

Ett stort tack till Henriks föräldrar Inga-Lill och Ronny som gett oss denna fina vagn i present! Vi är så glada att vi fått den! Det är till stor hjälp då allt till detta lilla liv kostar en hel förmögenhet! TACK TILL ER! <3 =)

Som sagt, vår bebis är en bortskämd liten krabat... Alla redan.. ;)

Just nu sitter jag med datorn vid köksbordet, ska snart ta tag i sista stryktvätten som är ett underlakan och två påslakan, sen är den gjord! Skönt!
Sedan blir det att plocka om i en låda med gamla inredningsprylar som jag rensade i helgen men inte var tillräckligt hård mot.. För jag känner att jag aldrig mer kommer använda ens hälften... Sen blir det dusch och fortsatt vila!

Igår fick jag spontanbesök av Nadia, det var balsam för själen som alltid!  Sen igår kväll var det även soppkväll hos Madde J, tack för det gumman! Riktigt god sparrissoppa och ostbröd och baguetter! SötJenny lät mig lifta med henne ännu en gång! tack för det oxå!

Som sagt, jag har fina vänner som man inte kan annat än att älska! <3

Nu är pausen slut! Stryktvätten kallar + att jag vill hinna ringa Mysis en sväng som jag jagade under hela dagen igår!

Bye!

Datumet!

Ja idag har vi fått veta vilken dag som  blir vår stora DAG! -Dvs Vilken dag som som blir bebis födelsedag! <3

Först kom glädjetårarna och jag gjorde ett litet hjärta i kalendern!!! Sms:ade Henrik som jobbar och vi var i vår lyckobubbla en stund, till tröttheten sköljde över mig som en stor våg! För med datumet kommer känslor i mängder, både väldigt personliga då både att sövas och opereras (om det nu kan kallas för det egentligen..) Väcker så starka minnen inom mig som är allt annat än trevliga... De är inte trevliga alls om jag ska vara ärlig, men starka kommer de tillbaka... Och jag kan bara känna hur ont det gjorde, vilken panik jag vaknade upp med efter narkosen och operationerna.
Grejen är ju att ett kejsarsnitt måste framstå som ingenting i jämförelse med vad jag har gått igenom, det säger både läkare och barnmorskor lugnande till mig och jag tror de har rätt. För det verkar fjuttigt i jämförelse. MEEEN hela grejen med att sövas igen får mig att må illa av obehag... Det gör det faktiskt, det har har tagit mig så lång tid att återhämta mig sist jag tvingades till det och nu är jag redan inför det igen... Smärtan i sig kan jag ta, den är småpotatis, min värsta smärta sitter i min oro i mitt huvud.

 Men jag ska fokusera på vår belöning, vårt lilla liv som vi gjort tillsammans och som vi längtat efter så länge, för det gör jag allt <3

Sen om viska berätta för andra när denna dag ska äga rum det återstår att se.. Vi är lite oense där jag och Henrik... Men det är ju bara världsliga bekymmer, sånt löser sig alltid =)

Allt packat!

Igår kväll började jag kräkas IGEN. Jag Henrik och lillasyster Malin skulle ha myskväll med chips och dipp men det fick de ha själva för jag mådde pyton! Magsmärtor och illamående så det stod härliga till!
I Västervik sa de att det ej var vanligt att man kräktes i slutet av graviditeten men idag då jag ringde mödravården så sa barnmorskan där att eftersom jag är så kort så är det inte lustigt om jag mår illa och får ont i magen (tarmarna) då det blir trångt. Vilket det ofta blir på kvällarna då jag ätit hela dagen.

Så nu blir det mini-minipotioner och minskande av insulindoserna för att försöka härda ut detta... Phuuu... Fick iaf lite panik igår så medan Henke sov var jag uppe och packade ALLT som ska med till BB! Skönt att få det gjort! Nu kan knaten komma bäst den vill!

Halloweenhelgen, Hela 35 veckor som vi firade på BB!

Ja denna allahelgonahelg spenderade vi på BB i Västervik. Först startade kvällen hemma hos Henriks föräldrar där vi åt middag och kollade efter hur det var med han stackars mamma som mist sin syster dagen innan... Runt halv 8 var hon trött så jag och Henrik åkte hem så hon skulle få sova.
Hemma i tvsoffan började jag få ont i magen, värkar som bara ökade och ökade och straxt efter 21:00 ringde ja BB i Västervik och rådfrågade dem om vad jag skulle göra. Jag hade då haft så ont under dagen att jag kräkts både innan och efter middagen hos Henriks föräldrar.
De ville att jag skulle komma in och tur var det att vi åkte precis då, för värkarna bara ökade och ökade!

Inne på BB blev det CTG, bebis hjärtljud var jättefna men värkarna var kraftiga, det hanns inte med bricanyl i tablettform ens en gång, de drog bara av mig mina leggings och gav mig en spruta i låret istället för snabbare effekt!
Trots detta ökade värkarna ännu mer och det tog hela 4 timmar tills de avtagit någolunda och vi försökte oss på att sova lite efter allt kämpande. Henke fick in en sådan där fin "pappasäng"  bredvid min och vi somnade helt slut efter de timmarnas kamp!
Jag vaknade dock med värkar varannan timme, men gick då upp för att kissa vilket minskade trycket och jag fick sova e stund till, tills det började igen och så fortsatte det hela natten.
Enligt CTG:n va iaf alla värden ok på morgonen förutom lite korta småvärkar och vi åt frukost, som jag tack och lov fick behålla trots illamående och sen tog vi en lugn promenad på sjukhusparkeringen för att få frisk luft och se hur kroppen skulle reagera och efter det sov vi en timme eller två på vårt rum igen och då jag vid lunchtid fortfarande inte haft några större värkar så fick vi åka hem!

Så nu hoppas vi bebis håller sig lugn en stund till! Första natten hemma efter denna pärs fick vi iaf sova hela 8 timmar i sträck och vaknade utvilade, det har gjort ont emellanåt men inga fler värkar iaf!

Jag vilar och tar det lugnt och Henrik är hemma på semester vilket gör mig avslappnad och lugn, så jag hoppas vi får några veckor till så vårt lille knyte får växa till sig ytterligare, ju bättre mår h*n <3

Här kommer lite bilder från helgen, de flesta tänker ja behålla privata men en del kan jag visa iaf...

Här ovan ser ni CTG-mätaren 148 i hjärtljud och 11% i värkar just vid detta tillfälle, den var väl uppe och vände i 28-30% tror jag jag orkade inte ha koll, var mer fokuserad på att kunna andas... :p

En trött blivande pappa som är världens bästa stöd för mig <3

Hemma, duschad, utsövd och lugn i vår härliga soffa!

Så.. Nu har ni blivit uppdaterade så nu ska jag återgå till min vila... =)

Avreagering!

Måste bara avreagera mig!
Blir så förbanand på allt skitsnack! Är man vän till någon så pratar man ej skit om varandra! Man ska kunna säga sin ärliga åsikt till varandra istället för att det ska nå fram via omvägen. Det är så lågt! Folk pratar skit till mig och efter vad jag hört även om mig. Istället för att berätta vad som stör dem direkt till personen i fråga.

Jag blir så trött på denna feghet.



Suck.

Så ledsen...

För 30 minuter sen somnade Sollan in... Efter 6års kämpande mot cancern så orkade kroppen inte mer... Du kommer alltid vara oss saknad, men nu slipper du smärtan... Jag hoppas du får må bra nu... Du finns för alltid i våra hjärtan... <3

Lika vacker och stark som denna ensamma snödroppe stod du upp i livets hårda vind, du var en beundransvärd kämpe...

Härliga vänner!

Ikväll var det soppkväll hos Ida! Tack för det gumman!! Det passades även på att tas lite foton med tjejerna och magen! Jag är verkligen en enda stor mage nu! Huuua! Feeet! ;p
Jag har faktiskt de finaste vännerna man kan ha! <3

Idag åt mamma och jag en mysfrukost! Direkt då vi var klara med den ringde det på dörren och en "spränggubbe" stod utanför, han hade hört att det bodde en höggravid orolig tjej i vårt hus och hans och hans gubbar tyckte det var bäst att jag åkte hemifrån innan de började spränga på tomten mittemot för de var rädda att jag skulle bli så rädd att jag tvingades till BB! Haha! De var så snälla och omtänksamma!

Sagt och gjort så packade jag och mamma in oss i bilen och åkte hem till pappa, sen skulle jag ändå till tandläkaren i Högsby, skönt att ha den kollen gjord på tänderna innan bebis kommer och inga hål var det! Wiiiee! =))

Nu är snart min maskin med tvätt klar! Stackars mamma var trött och har gått och lagt sig i rummet bredvid tvättstugan å jag hoppas hon ska få lite lugn och ro och maskinen lugna ner sig snart... Nu har jag rena kläder i morgon iaf! Gött mos!

Nattinatt!

1år + en dag sedan...

Ikväll slog det mig! Igår var det precis ett år sedan jag och Henrik beslutade oss för att skaffa barn! Tänk att ett år redan gått, helt ofattbart!!! Och snart är DU här! <3

Magen har gjort ont heeela dagen, jag har ringt mödravården två gånger och BB en... I morgon får jag nog ringa igen om värkarna ej lugnat sig för denna smärta är ej att leka med... Huu... =(

Henrik är tvungen att jobba helgen och kommer inte komma hem förän på Måndag kväll nästa vecka... Ingen hit då jag bara toklängtar efter honom otäckt mycket just nu.... Men mamma bor här i biorummet för tillfället så jag är iaf inte ensam <3

Godnatt på er!

Magen 3 dagar in i vecka 35!

Ja här är vi jag och magen 3 dagar in i vecka 35! Inte långt kvar nu! =))

Igår var det koll på mödravården och möte med deras läkare, någon ny tillväxtmätning gjordes ej då den läkaren ansåg att vi följde den minsta kurvan och då ändå gick i mönster. Värkarna kommer dock allt tätare så läkaren undersökte mig men jag var ej öppen som det så fint heter. Så vi kunde lugnare gå hemåt jag och mamma som jag ahde med mig som sällskap.

Igår kväll fick jag ändå en attack av värkar och illamående som hette duga! Fyyy sjutton! Tack och lov att mamma var här! Jag kräktes och ville bara skrika om vart annat! Och så  idag vaknade jag 04:00 av att värkarna började på nytt... Så här ligger jag nu på soffan och väntar på att klockan ska bli 08:00 så jag kan ringa min barnmorska och råda med henne + att jag kämpar mot illamåendet...

Phuu..

Igår var iaf en helmysig förmiddag! Jag fick besök av kusin Terese och hennes lille Norton! Superhärligt!! Han fick pröva vårt babygym för att se om det var godkänt, och det blev det verkligen med bravur! =)

Sen åt vi lite mat, min fina mamma kom hit med fisk och potatis som vi gjorde till lunch! Underbart gott var det! =) TACK!

Sen måste jag ju flika in en bild på vår bebis säng som pappa Henrik snickrade ihop i Söndags, vi har lite aningar om att bebis kan ha bråttom så vi skyndade in på Ikea för att skynda hem och bygga ihop den! 

Det är bara bäddningen kvar nu sen kan h*n komma! <3

Idag kör jag även den första maskinen med bebiskläder för säkerhets skull! Så vi har kläder rena och är lite mer förberedda! Senare ska även BB-väskan börja fyllas! Jag har fått en bra lista av Mysan! =)

Ärlig...

Måste vara ärlig, kan inte försköna för någon annan längre och framför allt inte för er tjejer med skolios som läser min blogg, just nu gör det förbaskat jäkla ont att vara gravid med skolios, det är dag två i vecka 35 och jag har så ont att jag inte finner ord! Men det är inte värre än att man överlever för än andas jag! Och det ÄR värt det!
Så vill ni tjejer som också lider av detta handikapp skaffa barn så går det, det gör det och ni vet förmodligen lika väl som jag att det går att lära sig leva med smärta, kroppen är otrolig på så sätt, man måste bara anpassa sitt liv för den, sen löser sig alla hinder steg för steg.
Inget är omöjligt med den rätta viljan och jag vill absolut inte gnälla men jag vill att ni ska veta att det känns ordentligt, för jag får så många mail från er med så många frågor.
Men ni ska också veta att varje situation och person är inviduell. Jag har klarat mig förvånansvärt bra genom hela graviditeten, läkarna är förvånade, ja till och med jag själv.. ! Det är ju liksom först nu som höggravid jag vill skrika högt... De trodde jag skulle vara sängliggandes sen ett par månader tillbaka, visst jag vilar mycket och har lyssnat på kroppen så mkt jag haft ork och tålamod till så det kanske är därför det gått så bra ändå.

Hade jag inte haft Henrik som burit allt tungt och och familj och vänner som aldrig låtit mig lyfta så mkt som en liter mjölk från affären, ja då kanske jag mått sämre, så tack till alla er som hjälpt/hjälper mig, för ja tror att varje lyft jag sparar ryggen gör sitt! För jag har känt att varje lyft jag gör förstör sitt, så är det.

Vet inte vad jag vill säga med detta inlägg egentligen... Är bara rädd att någon tjej med skolios ska läsa min blogg och tro att det är en baggis att vara gravid i vår situation och sedan bli arg på mig då motsatsen visas hos henne själv, ingen kan på förhand säga hur just DU kommer må av det, jag vet fortfarande inte hur min rygg kommer må efteråt... Det är lite otäck ovisshet men vet ni vad Jag ser bara vår bebis framför mig och snart är detta underbara lilla liv hos oss och det är det enda som betyder något för mig! Den kärleken är störst <3

Idag väntas ännu ett besök på mödravården, jag har haft förvärkar både framtill och i ryggen denna morgon så det sa bli intressant att göra ctg.mätningen idag... Phuu snälla söta stanna där inne en liiiiten stund till! Eller låt iaf din pappa hinna hem för att klippa navelsträngen för det vill vi så gärna att han ska få göra! + att han måste ta hand om dig dina först timmar i livet utanför magen för då sover ju mamma efter narkosen!