Ojojoj.... Vet inte var jag ska börja... Vet inte vad som hänt sen Cajsa föddes... Antingen är det mig det är fel på el har folk bara blivit helt flippade galna...?!
Den största anledningen är troligtvis att jag lägger ner all min energi i Cajsa och hennes välmående så jag har liksom ingen ork kvar till att låtsas inför folk längre. Orkar inte låtsas ett dugg. Och jag tror det finns dem som har svårt att ta mitt nya "trött-på-att-ta-skit-jag".
Kan väl inte klandra dem då de kunnat "pika" mig förr och jag kunnat ta det med en axelryckning men nu känns det som att de där pikarna sätter sig som spikar i mig och jag fräser ifrån, dock vänligt men väldigt bestämt. Och jag försöker att inte ha dåligt samvete för det, för varför ska jag? Vad är det som ger dessa människor rätten att behandla mig så? Känns dessutom som att pikarna ökat sen Cajsa föddes? !
Nä, jag ska skaka av mig ångesten och stå på mig! Banne mig! Gaaah! Måtte jag inte vekna! Måste stå upp för mig själv nu.
Skönt att avreagera sig lite! Annars fortsätter livet i sin vanliga gång, Fredagen den 30 september kröp ju Cajsa ordentligt för första gången och nu går det undan vill jag lova! En ny era går vi in i och nya anpassningar! Men det är väldigt spännande! =)
Henrik kom hem i Onsdags kväll och Cajsa har inte ett problem med att minnas pappa trots att han varit iväg på jobb i nästan 2 veckor, tokigt härligt är det! Är nog Skype:s förtjänst, och jag är så glad för det! Och Henrik med! =))
I Torsdags morgon vaknar vi av att hon sitter mellan oss i sängen och säger: "Mamma, pappa, mamma, pappa" !!!! KÄRLEK! =))
Så trots avstånd, saknad, värk och kämpande så är livet fiiiint! <3
2 kommentarer:
Hejsan, läst din blogg ett par ggr.. och glädjs av den. Jag har själv Skolios och är op för det. Och jag vill verkligen ha barn nu.. längtar så fruktansvärt mkt efter att få bli gravid och få en bejbis. :) men tanken skrämmer mig lite hur det skall gå. Kommer bebisen få lida, eller kommer jag få lida, om bebisen kommer klämma sönder något i min lilla lilla kropp. Jag har väldigt kort över kropp. jag är 1.42 lång...(kort) hi hi. Jag tkr du verkar vara en himla underbar och stark människa, när man läser om dig. Jag önskar er all lycka och hoppas ni får fler barn. / mia lundmark.
Hej Mia! Tusen tack för den fina kommentaren!! Idag var det verkligen rätt dag för mig att få läsa en sådan som den <3
Visst är det tungt att vara gravid samt att vara mamma då man lider av skolios men det ger även en enormt stor dos av positiv energi och livslust!
Jag tycker du ska råda med dina läkare innan du beslutar dig för att bli gravid, sen är det viktigt att sluta med alla värktabletter utom panodil.
Du kan som jag få ökad smärta under men även väldigt ont efter din graviditet. Jag fick börja äta starka värktabletter som jag inte behövt äta på flera år nu efteråt och jag har knivskärande värk varje dag, men det finns tabletter mot det och lyckan av att hålla ditt barn i famnen gör det värt det.
Du får gärna höra av dig till mig om du har frågor och funderingar. Kan även berätta att jag är 153cm lång/kort och att man under graviditeten kan behöva vila största delen av dygnet allt eftersom magen blir större och uppleva att man har lite svårare att andas pga att bebisen har det lite trångt i oss små människor. Men man lider som sagt inte så mkt då lyckan är total =) Stor kram till dig och lycka till!!!
Skicka en kommentar