Ja nu är glansdagarna kanske över... Cajsa har en stark envis och tjurig vilja och jag kämpar som en TOK för att hålla henne sysselsatt och på bra humör!
Men nu har det varit lite tuffa dagar... Förkylning för oss båda, en utarbetad man som sliter som ett djur och knappt får vila ut då han är hemma pga småbarnslivet, min värk + Cajsas trotts som börjat ta fart ordentligt! Så vi känner VERKLIGEN att vi lever.
Idag då jag vaknade så vaknade jag med tanken "Hur ska jag orka?" Ja precis så kändes det.. Blev jätteledsen av att jag hade de tankarna och kände mig som världens sämsta mor för en stund. Och dagen fortsatte lika grå fram till Maria och hennes William kom hit för att hämta upp oss under sin promenad för att gå hem på lunch till dem tillsammans med några andra mammor och barn.
Och jag måste säga, -ingen förstår en som mamma bättre än en mamma själv! Fasen vad glad jag är att jag funnit så fina mammor att umgås med, behövde inte säga mkt innan Maria visste hur dan dag vi hade och kom med en kram och gav oss den energi vi behövde, tack till henne! <3
Jag antar att jag behöver tid att vänja mig vid att Cajsa kan ta ton, det har gått lite väl lätt för mig under dessa 11 månader, det har ju varit som att ta hand om en docka som varit nöjd alla dagar utom två... Men men vi är la snart inne i det också ;)
Ikväll har hon varit sitt vanliga goa jag igen och lugnet har infunnit sig, mammas älskling <3
Hon var så söt under lunchen med mammorna idag, -hon kröp runt på golvet men såg mig inte, då kröp hon in under bodet och hittade mina fötter, drog mig i tårna och sa mamma!! Underbara goa älskade fina Cajsa <3
Ja ni ser, man glömmer lätt de tuffa stunderna ;)
i morgon kommer hennes mormor hit så jag ska få gå till frissan och fixa utväxten GUTTANS!
Förresten måste jag tillägga att jag har världens finaste man! Utan tvekan! Jag skulle lätt kunna gifta mig med honom igen och igen och igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar