Igår var det dags för kontroll hos läkaren på mödravården igen, vi fick även lyssna på vårt älskade barns hjärtljud!! Vi bara log både Henrik och jag och efter det vet jag inte om någon av oss hörde vad barnmorskan sa.. UNDERBART!! Däremot fick jag lite skäll av läkaren för att mina värden inte ligger optimalt, men hallå jag gör ju vad jag kan heeela tiden! Eller ja jag kan erkänna att man faktiskt tröttnar på att tänka på vad och hur mycket man äter hela tiden så de senaste dagarna har jag väl "tänjt gränserna" en aning men inte trodde jag att det skulle vara så illa.. Jag har ju varit jätterädd sen en natt förra veckan då jag inte vaknar förrän blodsockret ligger på 1,8! Kroppen "ska," iaf brukar alamera då blodsockret närmar sig eller ligger runt 2, då hinner man upp till kylen för att hämta något ätbart, men då det är nere på 1, ja då brukar jag svimma! Och jag kan säga att det inte var långt ifrån denna gång, fy tusan, det var ren panik.
Jag begrep inte ens hur jag skulle få i sugröret i festisen så jag fick klippa upp den för att sedan hälla i mig, över mig och på golvet... Man vet vad man ska och borde göra men kroppen styr inte, man domnar bort i olika kroppsdelar och allt sker väldigt fort! Inge kul alls, så med denna händelse i bakhuvudet har jag inte vågat pressa blodsockret lika mycket längre, jag vågar inte.. Men efter samtalet med läkaren igår har jag fått veta att jag är tvungen... Vi får se hur det går men jag gör det för bebis skull.
Fick även veta att diabetiker lider stor risk för havandeskapsförgiftning, så den 11/8 blir det att åka til läkarna i Västervik för en helundersökning av både mig och bebis eftersom läkaren tycker mina värden var alldeles för hoppiga =/ Men men bara att lyda.. Det blir inte att föda ett helt fotbollslag här iaf den saken är säker. Jag riskerar trasiga njurar, blindhet, att bebis utvecklas för snabbt och blir handikappat mm.. Härliga rädslor mitt i alla "vanliga" som man redan har då man väntar barn... Gaaah! Men nog om det! Positiv ska man vara! Något annat tjänar man inte på!
Idag har Henrik börjat jobba igen, han åkte i natt, skulle åkt så han började igår men han ringde och kollade läget och allt var lugnt så an tog en extradag med oss =) Är glad att han kunde följa med till mödravården <3
Han fick bara 3 veckors semester, hans chef är ett okänsligt kräk som inte ens lägger ner någon energi på att hitta en ersättare förrän in i det sista och då fanns det ju så klart ingen, så Henkes semster blev 3 veckor istället för 5! =(
Men men vi är vana vid det slitsamma pendlandet så det får gå, känns bara surt då Henke jobbat med huset konstant och inte hunnit vara ledig... Men vi bygger för framtiden, nästa sommar kan vi ta det lite lugnare kanske.. Får han inte sina 5 veckor då ska jag ta ett eget snack med hans chef! Jag är så arg!
Annars har jag själv gjort vad jag kunnat på huset jag också varje dag, jag har haft hand om organiseringen av garderober, skåp och allt småplock, tycker aldrig jag blir klar, det tar tid då man blir trött av alla insulinkänningar pga diabetesen och får dödens ont i ryggen av skoliosen + en liten bebis som inte tycker om då mamma böjer sig och sparkar för fullt! Haha ;) Men jag klagar inte, detta är min dröm och flyttkartongerna står kvar tills jag orkar med dem. Nu är det iaf inte sååå många kvar och vi börjar ju se ganska mycket av golvet ändå ;)
Nu måste jag börja ta mig tid att träffa vännerna också! Det har inte hunnits med så mycket som jag hade önskat denna sommar! Men jag vet var jag har er och ni vet var ni har mig hoppas jag! Snart kan vi träffas över en fika och bar mysa <3
Detta inlägg blev otäckt långt! Bäst att runda av, hoppa in i duschen och göra mig klar för en eftermiddag i Kalmar med mor min =)
Kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar