Är så tacksam över min familj, släkt och mina vänner! Dessa dagar då min mark gungar och allt känns mörkt finns ni där och håller mig uppe och jag kan inte med ord beskriva vad ert stöd och peppande betyder för mig!
Ni vet vilka ni är, ni har hört av er, varit här, ni har lyssnat och stöttat och värmt mig, TACK! <3
tisdag 6 oktober 2009
INGEN OPERATION!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Igår kom samtalet som jag väntat på sen i augusti 2006! DET BLIR INGEN MER OPERATION! Jag vill skrika ut det!!!!!!! Vara lycklig, glad och lättad!!!! Men samtidigt är jag så oerhört ledsen så jag kan inte riktigt glädjas åt det...
Doktor T ringde då vi satt i bilen utanför vår husleverantörs kontor (Ja sen sist jag uppdaterade har vi beslutat oss för att bygga hus också!!!! :) )
Han hade fått mina röntgenbilder granskade av en neurokirurg, doktor S.B. Han är en utav Sveriges bästa neurokirurger berättade min kära kusin som jobbar på akuten i Kalmar, där hon hört om hur duktig han är. Iaf, denna doktor vågade inte ens han operera min rygg, han skulle då opererat min ryggmärg. Det var ett måste att operera ryggmärgen för att sedan 2 månader efteråt kunna genomföra en skoliosoperation.. Men detta innebär stora risker. På ren svenska betyder det förlamning.. Så nu rekomenderade doktor T mig att fortsätta leva som jag gör idag. Skaffa familj och bygga vårt drömhem och under tiden skulle han göra allt han kunde för att ge mig de värktabletter och hjälp jag behövde, det var bara att ringa sa han.
Hans råd till mig var att leva i nuet, göra allt jag drömt om och kämpa så länge det går, och blir det sedan ohållbart och jag har alldeles för mkt besvär så tar vi nya tag då. Men då ska det vara så pass illa att jag inte överlever utan en operation...
Så jag ÄR överlycklig över att få sätta igång att planera framtiden!!! Men jag är också oerhört ledsen över att inte kunna bli bra... Men det känns ändå som att detta är det bästa. Jag slipper gå igenom helvetet igen. Men jag blir inte rak och fin i ryggen och jag kanske aldrig kan jobba...
Benbiten de hittat i min ryggmärg visste de inte vart den kom ifrån. Det fanns en misstanke om att den hamnade i ryggmärgen under min första skoliosoperation men de hade ingen dokumentation som styrkte det. På det området ska jag inte ge mig förrän jag slagits me näbbar och klor! Men det blir en annan historia...
Idag försöker jag bara förstå allt jag fick veta igår, försöker förstå allt jag nyss skrivit... Henrik åkte i natt, jag kunde inte somna om då han åkte vid halv 3 tiden, tankarna bara snurrar... Jag borde som sagt vara glad... Men jag kan inte... Sitter bara och tänker: "Vad faan hände" och de tanken ekar i mitt huvud hela tiden...
Jag hoppas det sjunker in snart så jag kan glädjas åt allt roligt som händer och allt jag och Henrik har framför oss!
Vi ska bygga hus!!!!!! Det blir vårt drömhus! En enplansvilla från Trivselhus och vi fick den tomten vi ville ha och allt bara klaffar nu!!!! Det är det jag inte är van vid! att allt klaffar nu...
Antar att man blir lite försiktig med att glädjas åt när livet flyter på efter alla motgångar man haft... Men jag vill inget hellre än att kunna njuta av det snart...
Doktor T ringde då vi satt i bilen utanför vår husleverantörs kontor (Ja sen sist jag uppdaterade har vi beslutat oss för att bygga hus också!!!! :) )
Han hade fått mina röntgenbilder granskade av en neurokirurg, doktor S.B. Han är en utav Sveriges bästa neurokirurger berättade min kära kusin som jobbar på akuten i Kalmar, där hon hört om hur duktig han är. Iaf, denna doktor vågade inte ens han operera min rygg, han skulle då opererat min ryggmärg. Det var ett måste att operera ryggmärgen för att sedan 2 månader efteråt kunna genomföra en skoliosoperation.. Men detta innebär stora risker. På ren svenska betyder det förlamning.. Så nu rekomenderade doktor T mig att fortsätta leva som jag gör idag. Skaffa familj och bygga vårt drömhem och under tiden skulle han göra allt han kunde för att ge mig de värktabletter och hjälp jag behövde, det var bara att ringa sa han.
Hans råd till mig var att leva i nuet, göra allt jag drömt om och kämpa så länge det går, och blir det sedan ohållbart och jag har alldeles för mkt besvär så tar vi nya tag då. Men då ska det vara så pass illa att jag inte överlever utan en operation...
Så jag ÄR överlycklig över att få sätta igång att planera framtiden!!! Men jag är också oerhört ledsen över att inte kunna bli bra... Men det känns ändå som att detta är det bästa. Jag slipper gå igenom helvetet igen. Men jag blir inte rak och fin i ryggen och jag kanske aldrig kan jobba...
Benbiten de hittat i min ryggmärg visste de inte vart den kom ifrån. Det fanns en misstanke om att den hamnade i ryggmärgen under min första skoliosoperation men de hade ingen dokumentation som styrkte det. På det området ska jag inte ge mig förrän jag slagits me näbbar och klor! Men det blir en annan historia...
Idag försöker jag bara förstå allt jag fick veta igår, försöker förstå allt jag nyss skrivit... Henrik åkte i natt, jag kunde inte somna om då han åkte vid halv 3 tiden, tankarna bara snurrar... Jag borde som sagt vara glad... Men jag kan inte... Sitter bara och tänker: "Vad faan hände" och de tanken ekar i mitt huvud hela tiden...
Jag hoppas det sjunker in snart så jag kan glädjas åt allt roligt som händer och allt jag och Henrik har framför oss!
Vi ska bygga hus!!!!!! Det blir vårt drömhus! En enplansvilla från Trivselhus och vi fick den tomten vi ville ha och allt bara klaffar nu!!!! Det är det jag inte är van vid! att allt klaffar nu...
Antar att man blir lite försiktig med att glädjas åt när livet flyter på efter alla motgångar man haft... Men jag vill inget hellre än att kunna njuta av det snart...
måndag 28 september 2009
Eländes mage...
Penicillinet har givit mig magont... Det händer inget.. Men det gör ONT! för 3:e dagen i rad... I dont know what to dooo.... :/
Annars har Måndagen gått sin gilla gång med gymmbesök vid 8 tiden och sedan promenad me Marina och Henkepenk!
+Att jag fått skälla på vårdcentralens sekreterare! Hon har missat att skicka in mitt läkarintyg till Försäkringskassan! så jag fick inga slantar till mitt konto... ! Snacka om att jag var rosenrasande! Men jag har märkt att det hjälper att vara det! För det tog bara e timma tills jag fick hjälp och nu ska det förhoppningsvis vara på god väg att ordnas! :)
Dags at sussa... Ska upp på promenix i morgon igen!
Nattinatt!
Annars har Måndagen gått sin gilla gång med gymmbesök vid 8 tiden och sedan promenad me Marina och Henkepenk!
+Att jag fått skälla på vårdcentralens sekreterare! Hon har missat att skicka in mitt läkarintyg till Försäkringskassan! så jag fick inga slantar till mitt konto... ! Snacka om att jag var rosenrasande! Men jag har märkt att det hjälper att vara det! För det tog bara e timma tills jag fick hjälp och nu ska det förhoppningsvis vara på god väg att ordnas! :)
Dags at sussa... Ska upp på promenix i morgon igen!
Nattinatt!
söndag 27 september 2009
Ljusparty!
Denna Söndagskväll har jag varit på ett mysigt ljusparty! Det tackar vi för! :)
Det var skönt att få träffa nytt folk samt umgås med människor som man sällan träffar, jag är så glad att jag åkte! Det blev en paus i mitt eget tänkande som jag har hemma.
Henriks semester börjar i morgon! En vecka ska vi få ihop igen och det ska bli så skönt!
Jag hoppas att det ska hjälpa mig att slappna av lite.. Jag har ont i magen varje kväll sen jag fick det där brevet från Linköping... Usch.. Och tröttare än tröttast är jag... Igår somnade jag efter våran mysmiddag på Kråkan klockan 18 och höll mig vaken mellan 21 och 22:00 för att kolla tv och sedan somna igen... :/
Tror förresten att jag ska ordna med lösenord hit till min blogg så jag har mer kontroll på vem som läser här med tanke på att jag börjar bli väldigt personlig.. Hm.. funderar på det.. (Mysan:Du vet att du åker på att hjälpa mig i så fall..;) )
Samt att min familj ibland kanske behöver få prata om det till sina vänner utan att alla redan vet allt... Ni som läser och umgås med någon av de mina, ställ en fråga ibland och visa att ni bryr er. Visst ibland får man för mkt frågor, men det är fint att människor bryr sig! Och alla behöver vi någon som frågar hur det är, även om de redan vet svaret.
Jag uppskattar att folk frågar mig, att jag skriver av mig är en sak men den personliga kontakten är sååå viktig!
Nu ska jag krypa upp i soffan och reflekterapå hur bra dagen blev! Sedan ser jag fram emot att åka till Ruda på Onsdag och bara vara!
Nattinatt!
Det var skönt att få träffa nytt folk samt umgås med människor som man sällan träffar, jag är så glad att jag åkte! Det blev en paus i mitt eget tänkande som jag har hemma.
Henriks semester börjar i morgon! En vecka ska vi få ihop igen och det ska bli så skönt!
Jag hoppas att det ska hjälpa mig att slappna av lite.. Jag har ont i magen varje kväll sen jag fick det där brevet från Linköping... Usch.. Och tröttare än tröttast är jag... Igår somnade jag efter våran mysmiddag på Kråkan klockan 18 och höll mig vaken mellan 21 och 22:00 för att kolla tv och sedan somna igen... :/
Tror förresten att jag ska ordna med lösenord hit till min blogg så jag har mer kontroll på vem som läser här med tanke på att jag börjar bli väldigt personlig.. Hm.. funderar på det.. (Mysan:Du vet att du åker på att hjälpa mig i så fall..;) )
Samt att min familj ibland kanske behöver få prata om det till sina vänner utan att alla redan vet allt... Ni som läser och umgås med någon av de mina, ställ en fråga ibland och visa att ni bryr er. Visst ibland får man för mkt frågor, men det är fint att människor bryr sig! Och alla behöver vi någon som frågar hur det är, även om de redan vet svaret.
Jag uppskattar att folk frågar mig, att jag skriver av mig är en sak men den personliga kontakten är sååå viktig!
Nu ska jag krypa upp i soffan och reflekterapå hur bra dagen blev! Sedan ser jag fram emot att åka till Ruda på Onsdag och bara vara!
Nattinatt!
torsdag 24 september 2009
....
Hade ont i huvudet då jag vaknade, inte så konstigt kanske... Är så glad att jag har bloggen att skriva av mig på, den fungerar som en dagbok med feedback i.. Men vissa personer tycker att jag är för ärlig... Lämnar ut för mkt av mina kännslor.. Detta gör mig ledsen, för jag skriver inte mer än vad jag skulle säga om jag mötte någon av er på stan.. Visst igår var jag argare än vanligt, men visst förstår ni väl det? Om ni hade varit i min sits hade väl inte ni heller varit glada?
Jag mår bättre av att skriva här, det har blivit min tröst och jag tänker fortsätta med det tills jag själv känner att det räcker.
De som inte vill läsa behöver inte läsa.
Om jag inte hade bloggen och fick lätta på trycket med att skriva av mig skulle jag explodera, jag har ingen lust med det.
Jag går igenom ett helvete, jag väljer att skriva offentligt om det, det är mitt val och jagmår bätre av det.
Denna bloggen är genomärlig! Ta mig som jag är eller strunta i det. Du/ni behöver faktiskt inte läsa den om det känns jobbigt.
Jag mår bättre av att skriva här, det har blivit min tröst och jag tänker fortsätta med det tills jag själv känner att det räcker.
De som inte vill läsa behöver inte läsa.
Om jag inte hade bloggen och fick lätta på trycket med att skriva av mig skulle jag explodera, jag har ingen lust med det.
Jag går igenom ett helvete, jag väljer att skriva offentligt om det, det är mitt val och jagmår bätre av det.
Denna bloggen är genomärlig! Ta mig som jag är eller strunta i det. Du/ni behöver faktiskt inte läsa den om det känns jobbigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)