Det känns inge bra.. Det känns som att jag står vid kanten av ett stup och flaxar febrilt för att återfå balansen... Hjärtat rusar och jag mår illa...
Önskar att någon kunde hållaom mig och säga att allt blir bra... Och jag önskar att jag kunde tro personen som sa det... Den största delen av mitt hopp trillade ner för stupet för längesen, jag är rädd att jag trillar efter... Men det får jag inte, och det ska jag inte! Men om allt bara kunde lugna sig lite... Om jag bara fick chansen att låta något sjunka in i ett lugnt tempo.. Mitt eget tempo... Har så mkt att vara glad för nu så jag borde inte känna som jag gör...
Men jag repar mig nog snart, det bruar jag ju göra...
1 kommentar:
ja du gumman.. det kan inte vara lätt att ha varit inställd på något så länge och att det sedan inte blir av. samtidigt som det säkert känns lite skönt är det väl lite skrämmande också.
Du får försöka tänka på allt det du har att se fram emot. ni kan börja skaffa barn, koncentrera er på husbygget och bara njuta av det härliga höstvädret utan att oroa dig för en operation.
vi finns här för dig när du behöver oss.
love u! puss
Skicka en kommentar