Tänker på Rut.. Hon mår inte bra... Då jag besökte henne, grät hon.. tackade för att jag funnits och förgyllt hennes liv.. det var ett hejdå... Vi grät båda två.. Kramade varandras händer.. Jag vet inte hur lång tid hon har kvar.. Men det känns inte som att den är lång... Hur gammal en människa än är och hur mkt man än vet det så kan jag inte förbereda mig på det... Usch.. Hon hade inte behövt åka till sjukhuset, hon tål inte att flyttas utan får den vård hon behöver i hemmet... Allt jag kan göra är att sitta där och hålla hennes hand och tala om hur mkt hon betytt för mig oxå...
Som vanligt då jag är upprörd eller ledsen så städar jag... så jag dammar här hemma medan jag håller koll mot Ruts fönster för att se om det händer något.. Känner mig så hjälplös.. och jag vet inte hur jag ska kunna sova i natt.. Men pga mitt dammande här hemma så har jag snart så ont att jag måste gå å lägga mig...
Skriver mer i morgon om jag orkar...
1 kommentar:
hej vännen min...De spelar verkligen ingen roll hur gammal personen är eller hur mycket man är medveten om att personen en dag kommer möta döden så kan man aldrig förbereda sig på den..Den är lika tråkiga och hemsk vem den än besöker.. Håller tummarna för rut att hon ska orka en stund till..Ibland känns inte livet rättvist helt enkelt..
Hoppas du får en bra dag iaf...
kram
Skicka en kommentar