Lite gnäll + Mycket skoj!

I väntans tider...

Bilden är tagen igår, 36 hela veckor + 2 dagar. Jag har tydligen haft turen att inte gå upp så mycket förutom just för min enorma bula säger folk men själv känner jag mi ganska kraftig jämsöver... Men men ;)
Just nu gör det oooont, hela dagen har varit oförskämt smärtsam! Jag är på ett sådant där "göra-nytta-humör" Henrik och jag började dra i allt här hemma som tyngt oss en längre tid nu under helgen och det gav en otrolig känsla av lättnad! Så idag var jag sugen på att fortsätta med det! Och lite har jag allt fått gjort, men gudarna ska veta att jag har OOOONT! jäkligt förbannat ont! Känns som titanen sitter i ryggen på nytt fast med denna gång me vassa kanter som skaver till det blöder inuti mig... Fy tusan! =(

Men sen finns det ju ljuspunkter som slår allt då..=)
Bebis har trots att h*n ej gjort entré än redan lyckats skämmas bort av nära och kära! Här nedan kommer en bild med en present från moster Malin som bebis fick förra veckan:

Just nu får denna lilla söta apa pryda spjälsängen men sedan då vagnen förvandlas till sittvagn ska den ta plats på handtaget till den =) Trycker man på apans nos lyser den och spelar en truddelutt, lövet den håller prasslar och sedan är det bitleksaker i andra handen! En perfekt vagnvakt helt enkelt! =)) Tack Malin!! <3

Igår var det dags igen, då stod bonusmoster Jenny för paketen så där en måndagskväll! Då skämdes bebis bort med ursöta kläder i storlek 62 vilket är perfekt då vi inte har ytterkläder i större storlek än! De såg ut så här:

 Är inte dessa fötter på byxorna bara föööör SÖTA!!!!

Vår lilla bumbibjörn kommer bli hur urgullig som helst i denna lilla kreation! TACK JENNY!!! <3 =))

Sen kom jag på att jag ej lagt ut bild på vagnen som Henrik kom hem med innan sin ledighet, här kommer den:

Ett stort tack till Henriks föräldrar Inga-Lill och Ronny som gett oss denna fina vagn i present! Vi är så glada att vi fått den! Det är till stor hjälp då allt till detta lilla liv kostar en hel förmögenhet! TACK TILL ER! <3 =)

Som sagt, vår bebis är en bortskämd liten krabat... Alla redan.. ;)

Just nu sitter jag med datorn vid köksbordet, ska snart ta tag i sista stryktvätten som är ett underlakan och två påslakan, sen är den gjord! Skönt!
Sedan blir det att plocka om i en låda med gamla inredningsprylar som jag rensade i helgen men inte var tillräckligt hård mot.. För jag känner att jag aldrig mer kommer använda ens hälften... Sen blir det dusch och fortsatt vila!

Igår fick jag spontanbesök av Nadia, det var balsam för själen som alltid!  Sen igår kväll var det även soppkväll hos Madde J, tack för det gumman! Riktigt god sparrissoppa och ostbröd och baguetter! SötJenny lät mig lifta med henne ännu en gång! tack för det oxå!

Som sagt, jag har fina vänner som man inte kan annat än att älska! <3

Nu är pausen slut! Stryktvätten kallar + att jag vill hinna ringa Mysis en sväng som jag jagade under hela dagen igår!

Bye!

Datumet!

Ja idag har vi fått veta vilken dag som  blir vår stora DAG! -Dvs Vilken dag som som blir bebis födelsedag! <3

Först kom glädjetårarna och jag gjorde ett litet hjärta i kalendern!!! Sms:ade Henrik som jobbar och vi var i vår lyckobubbla en stund, till tröttheten sköljde över mig som en stor våg! För med datumet kommer känslor i mängder, både väldigt personliga då både att sövas och opereras (om det nu kan kallas för det egentligen..) Väcker så starka minnen inom mig som är allt annat än trevliga... De är inte trevliga alls om jag ska vara ärlig, men starka kommer de tillbaka... Och jag kan bara känna hur ont det gjorde, vilken panik jag vaknade upp med efter narkosen och operationerna.
Grejen är ju att ett kejsarsnitt måste framstå som ingenting i jämförelse med vad jag har gått igenom, det säger både läkare och barnmorskor lugnande till mig och jag tror de har rätt. För det verkar fjuttigt i jämförelse. MEEEN hela grejen med att sövas igen får mig att må illa av obehag... Det gör det faktiskt, det har har tagit mig så lång tid att återhämta mig sist jag tvingades till det och nu är jag redan inför det igen... Smärtan i sig kan jag ta, den är småpotatis, min värsta smärta sitter i min oro i mitt huvud.

 Men jag ska fokusera på vår belöning, vårt lilla liv som vi gjort tillsammans och som vi längtat efter så länge, för det gör jag allt <3

Sen om viska berätta för andra när denna dag ska äga rum det återstår att se.. Vi är lite oense där jag och Henrik... Men det är ju bara världsliga bekymmer, sånt löser sig alltid =)

Allt packat!

Igår kväll började jag kräkas IGEN. Jag Henrik och lillasyster Malin skulle ha myskväll med chips och dipp men det fick de ha själva för jag mådde pyton! Magsmärtor och illamående så det stod härliga till!
I Västervik sa de att det ej var vanligt att man kräktes i slutet av graviditeten men idag då jag ringde mödravården så sa barnmorskan där att eftersom jag är så kort så är det inte lustigt om jag mår illa och får ont i magen (tarmarna) då det blir trångt. Vilket det ofta blir på kvällarna då jag ätit hela dagen.

Så nu blir det mini-minipotioner och minskande av insulindoserna för att försöka härda ut detta... Phuuu... Fick iaf lite panik igår så medan Henke sov var jag uppe och packade ALLT som ska med till BB! Skönt att få det gjort! Nu kan knaten komma bäst den vill!

Halloweenhelgen, Hela 35 veckor som vi firade på BB!

Ja denna allahelgonahelg spenderade vi på BB i Västervik. Först startade kvällen hemma hos Henriks föräldrar där vi åt middag och kollade efter hur det var med han stackars mamma som mist sin syster dagen innan... Runt halv 8 var hon trött så jag och Henrik åkte hem så hon skulle få sova.
Hemma i tvsoffan började jag få ont i magen, värkar som bara ökade och ökade och straxt efter 21:00 ringde ja BB i Västervik och rådfrågade dem om vad jag skulle göra. Jag hade då haft så ont under dagen att jag kräkts både innan och efter middagen hos Henriks föräldrar.
De ville att jag skulle komma in och tur var det att vi åkte precis då, för värkarna bara ökade och ökade!

Inne på BB blev det CTG, bebis hjärtljud var jättefna men värkarna var kraftiga, det hanns inte med bricanyl i tablettform ens en gång, de drog bara av mig mina leggings och gav mig en spruta i låret istället för snabbare effekt!
Trots detta ökade värkarna ännu mer och det tog hela 4 timmar tills de avtagit någolunda och vi försökte oss på att sova lite efter allt kämpande. Henke fick in en sådan där fin "pappasäng"  bredvid min och vi somnade helt slut efter de timmarnas kamp!
Jag vaknade dock med värkar varannan timme, men gick då upp för att kissa vilket minskade trycket och jag fick sova e stund till, tills det började igen och så fortsatte det hela natten.
Enligt CTG:n va iaf alla värden ok på morgonen förutom lite korta småvärkar och vi åt frukost, som jag tack och lov fick behålla trots illamående och sen tog vi en lugn promenad på sjukhusparkeringen för att få frisk luft och se hur kroppen skulle reagera och efter det sov vi en timme eller två på vårt rum igen och då jag vid lunchtid fortfarande inte haft några större värkar så fick vi åka hem!

Så nu hoppas vi bebis håller sig lugn en stund till! Första natten hemma efter denna pärs fick vi iaf sova hela 8 timmar i sträck och vaknade utvilade, det har gjort ont emellanåt men inga fler värkar iaf!

Jag vilar och tar det lugnt och Henrik är hemma på semester vilket gör mig avslappnad och lugn, så jag hoppas vi får några veckor till så vårt lille knyte får växa till sig ytterligare, ju bättre mår h*n <3

Här kommer lite bilder från helgen, de flesta tänker ja behålla privata men en del kan jag visa iaf...

Här ovan ser ni CTG-mätaren 148 i hjärtljud och 11% i värkar just vid detta tillfälle, den var väl uppe och vände i 28-30% tror jag jag orkade inte ha koll, var mer fokuserad på att kunna andas... :p

En trött blivande pappa som är världens bästa stöd för mig <3

Hemma, duschad, utsövd och lugn i vår härliga soffa!

Så.. Nu har ni blivit uppdaterade så nu ska jag återgå till min vila... =)

Avreagering!

Måste bara avreagera mig!
Blir så förbanand på allt skitsnack! Är man vän till någon så pratar man ej skit om varandra! Man ska kunna säga sin ärliga åsikt till varandra istället för att det ska nå fram via omvägen. Det är så lågt! Folk pratar skit till mig och efter vad jag hört även om mig. Istället för att berätta vad som stör dem direkt till personen i fråga.

Jag blir så trött på denna feghet.



Suck.