Tjurig.

Ja idag är jag tjurig. Ja vill inte prata med någon, jag är frustrerad och tvär, tur att hemtelefonen inte har något batteri, hittade den just pipandes mellan två soffdynor. Den ringer men jag kan inte se några nummer och kan inte svara, bara så ni vet om ni försöker.. Men jag tror inte någon vill prata med mig idag ändå. Jag är ett tjurhuvud.

Mycket beror på folks jävla tjat om vad jag ska och inte ska göra. Ett jobbigt samtal på mobilen såg just ut så här:
*Hej Madde, hur är det idag.
Jag: Det är bra hur är det själv?
*Det är bra, jag har dammsugit lite.Vad har du gjort denna förmiddag?
Jag: Inte mycket, finns inte mycket jag kan göra...
*Har du ont idag? 
Jag: Ja jag har ju ont hela tiden nu så det är ju så det är, måste ju ta det lugnt.
Fast egentligen har jag bara lust att säga att det var en jävligt dum fråga för vad faan tror h*n!!!

Jag fortsatte: Jag är uttråkad...

*Är du uttråkad?! (uttrycks väääldigt förvånat)
Okej, här undrar jag nu hur man kan fråga någon som just sagt att hon tvingas ligga på soffan pga värk kan vara uttråkad?!!!!!!! HALLÅ?!

Kan man vara annat! Jag är ingen lat människa som trivs med livet på soffan om jag inte är dösjuk! Så förlåt mig om jag blir rastlös av allt detta vilande som fördubblats pga av graviditeten!


*Fortsätter: Men du är ju faktiskt sjukskriven och ska ligga på soffan...
Jag: Ja det är jag och jag ligger på soffan. Det betyder inte att jag trivs med det!

Faan inombords blir jag vansinnig på vissa människor! Allas huvud är inte skapta i den bekväma banan, jag gillar inte bekvämlighet i damm, jag är bekväm då det är rent!
Verkar inte vara någon som förstår hur jag har det! Hur faan står alla andra ut med att ligga på soffan och se skit omkring sig? Min kropp vilar här bland soffkuddarna men mitt inre är allt annat än avslappnat!

Och det har jag rätt att säga och berätta då någon frågar utan att jag ska behöva höra ett retfullt skratt! Det är faan inte lätt att vara i en sjuk kropp samtidigt som man har en vilja och kraft av järn inombords!
Ni friska går till jobbet, ni kommer hem trötta och slutkörda men kan då känna er nöjda med allt ni åstadkommit under dagen, hur tror ni det känns för mig? Ber er bara fundera på det?!


Ens egen självkänsla mår bra då man gör något, det är lika viktigt för mig som sjukskriven som för er andra.
Jag är jävligt trött på att höra att jag bara tvättar och städar hela tiden! Det gör jag inte! MEN jag har så pass ont att jag tvingas städa lite då och tvätta lite då för jag orkar inte ha en hel städdag.
Och jag kan erkänna att jag även vantrivs bland smuts och damm för jag tvingas vara hemma heeela tiden och ser det dansa runt dagarna i ända och då blir det ganska frustrerande.

Så. Nu har jag fått avreagera mig. Jag är fortfarande förbannad men ryggvärken tvingar mig att lägga mig ner igen och då har jag svårt att skriva för jag ser inte riktigt för magen.


Nu ska jag tjura vidare. Blodsockret är högt också men det det är vad som följer av all ilska jag känner.