En dag till har gått... i korta stunder kan jag tänka på annat.. men bara korta stunder.. sedan kommer bilderna upp i huvudet igen.. å jag frågar mig hela tiden VARFÖR??
Kan inte någon bara komma och säga att vi fattat fel... att de tog fel på person? att det inte är sant.. jag önskar så innerligt att denna mardröm är just en mardröm...
Det finns inget att säga, inget att göra för att få detta ogjort... hur är man en bra vän i detta läge?
Allt jag vill göra är ju att ta bort min väns lidande...
Har skickat sms... kommer mig ej för att ringa... hon vet att jag finns här om hon behöver mig... måste lugna mig och låta henne samla krafter innan jag hör av mig känner jag... samtidigt som jag bara vill åka till henne å krama henne... usch... mitt hjärta blöder... hur ska livet någonsinn bli det samma...
Jag vill inte att min vän ska behöva gå igenom det här...
faan faan faan...
2 kommentarer:
Det är så jobbigt att det inte går att beskriva. Som du säger, man slutar tänka på det för en stund men efter ett tag så finns bilderna och tankarna där igen.
Man tänker på honom och hans familj, på henne, pojken..
Det är så sorgligt..
Det som känns bra ändå är att vi har varandra i det här och kan prata om det. Vi ställer upp för varandra i vått och torrt. Det är inte alla som gör..
Har också skickat sms bara för att visa att man finns där och tänker på henne. Mer kan man nog inte göra just nu. Du är en fantastisk vän.. Vi har nog alla gjort vad vi kan i nuläget. Det är bara att vänta.. Men jobbigt är det. Man kan nog aldrig riktigt förstå det här. //Jenny
Tack för inlägget Jenny.. DU är en fantastisk vän!!
Jag kan bara inte låta bli att undra om jag gör allt jag kan...? ska man åka dit eller inte? ska man ringa eller inte?
Nä vi kommer aldrig förstå det... usch.. är oxå glad att vi har varandra..
Tusen kramar vännen min
Skicka en kommentar