Sitter å klurar å funderar...

Sitter å klurar å funderar... på om det verkligen finns en Gud? jag hoppas det gör det... på ett sätt... samtidigt som det känns som det faktiskt kvittar... men alla religiösa lever ju så bekymmersfritt... e det nåt som händer så säger det bara att Gud stakat ut en väg och att händelsen i sig för något gott med sig, Gud prövar människan... bla bla bla... I sånna fall kan väl någon säga mig vad jag gjort för fel? jag menar eftersom Gud inte vill mig väl? han gav mig ingen hälsa... han tog morfar ifrån oss alldeles för tidigt, min barndomsvän miste sin pappa å mamma medan vi andra lekte med dockor... Varför finns det krig å elände? barn som dör? Kärleksfulla människor som inget hellre vill än att bli föräldrar inte får bli det... vad har vi gjort för att förtjäna detta? Skulle vilja ta ett snack me Gud om allt det där... för jag fattar för faan ingenting... jag gör inte det... å jag blir snart tokig på allt... skratta el gråta?

Fick en kommentar i bloggen idag utav Bea, en tjej vars blogg får mig att tvivla ännu mer på att det finns en Gud.. http://boobyren.blogg.se/index.html jag lider med henne... och då jag läser det hon får gå igenom så ryser jag... åter igen så e världen inte rättvis...

Önskar ibland att jag var troende... det vore så mkt enklare... då hade jag vetat... ibland tror jag att jag tror... men sen börjar jag nästan skratta... känns som man vill säga "dumma människor som tror på en saga som en stackars sysslolös gubbe el tant hittade på en regning onsdagskväll för flera miljoner år sedan....." jisses.... hahaha... åååå vill inte såra någon som läser detta.. vill bara lufta mina funderingar... kanske någon kan hjälpa mig att förstå??

Ikväll e jag inte ledsen el ångestladdad... bara arg! arg på allt skit! pappa hade bara sagt " så e det att bli vuxen barn! det e inte roligt, inte roligt alls." jag ville inte tro honom då jag var liten... men vad e det man säger... pappa vet alltid bäst..... haha.. usch... tragiskt... jag vill vara liten igen...

Men en sak e säker! LIVET ÄR VAD MAN GÖR DET TILL!!! visst det är inte alltid kul, man har otur, det svider och man har smärta,... mår man då bättre av att ligga under täcket å grina å göra det onda mkt större? näää, man får väl för faan (ursäkta språket) se till att göra det bästa av det!!!!!! å visa hur underbart envis människan kan vara! så.. nu har jag sagt det ännu en gång! men det kan inte säga nog! behöver höra det själv nån gång ibland.... försöker säga det för mig själv, de dagar jag inte alls har lust... kanske inte hjälper på en gång men låter man det sjunka in så förstår man efter ett tag...

Vi såg på familjefilmer då jag var hos mina föräldrar senast... jag såg mig själv som liten flicka, långt blondt hår, ett stort tandlöst leende som log ända upp till öronen och jag sprang runt och lekte med ponnyhästarna och mina barbie... och då jag såg detta kunde jag inte låta bli att tänka på hur lycklig jag var... hur ovetande lycklig å spralligt glad jag var... helt otroligt... Kunde inte låta bli att tänka på att jag då inte kunde föreställa mig hur mitt vuxna liv skulle bli... hur turbulent allt skulle vara, hur mkt mer sjukhus och läkare jag skulle få besöka förrutom det jag redan hade med diabetesen... jag var lycklig och jag vågade vara det fullt ut... vilken härlig kännsla... jag längtar tillbaka till den tiden.......

Detta blev ett långt inlägg... det e dags att sova igen... Henke sitter inne i sovrummet vid sitt skrivbord och sin dator... det e skönt att ha honom hemma :)

Godnatt!