Hon ringde... jag åkte dit.. å jag har varit där i tre nätter...
För mig blev det hela mer verkligt där... se platsen där det hände... han som aldrig kom hejande in genom dörren... sonen som skriker och det trötta modern som tröstar... Hon är så stark.. men hon behöver ändå tröst.. jag har gjort och gör allt jag kan... vill hjälpa.. finns inget som hjälper helt men min hjälp gjorde/ gör förhoppningsvis något...
Först ville jag ingen annanstanns än dit, men då hon bad mig komma blev jag rädd och visste inte om jag vågade åka.. Nu när jag är hemma igen vill jag bara tillbaka...
Vi har varit ledsna ihop, tysta ihop, fundersamma ihop.. och till och med skrattat lite smått en del småstunder..
Livet bjuder på mkt oförberett... och detta var en olycka som ingen kunnat föreställa sig... för EN OLYCKA ÄR VAD DET ÄR! folk, nämner inga namn.. försöker få henne att tro något helt annat.. HAN VAR INTE SJUK! HON VET! JAG VET! ALLA VÄNNER VET! så ge faan i att gå runt å sprida massa elaka rykten.
Så.. nu fick jag det sagt oxå...
Nu ska jag tända ett ljus...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar