Jag har mist en vän...

Jag har mist en vän.. min vän har mist sin sambo.. och ett barn har mist sin pappa...

Sorgen är total... han orkade inte mer, han tog den lätta vägen ut.. kvar finns familj vänner och hans lille son.. tänkte han inte på dem?

Jag vet inte om jag fattar att det är sant än... känns väldigt overkligt...

Tårarna rinner för hans nära å kära som han lämnade kvar att få ta all denna sorg...

Är inte livet tillräckligt jävligt än att man måste göra det ännu värre?? älskar man någon om man utsätter dem för detta lidande? frågorna är många... men jag finner inga svar...

Jag lyssnar på hans sambos lidande.. jag vill trösta..men hur...? på sjukhuset ligger deras sjuka son.. hur mycket ska hon klara...?

Jag vet att hon är stark, jag vet det... MEN HUR JÄKLA MYCKET SKA HON BEHÖVA TA????!

Jag känner mig så hjälplös....