Söndag å jag är tacksam...

Söndag å jag är tacksam.. för att jag har världens bästa sambo och pojkvän, familj och ikväll blev jag åter påmind om hur underbara mina vänner verkligen är!!!

Jag känner mig rikast på jorden vad det gäller MÅNGA NÄRA VÄNNER!!! och i kväll gjorde en av dem mig tårögd av tacksamhet och lycka... Madeleine J... TACK!!

Det tog tid innan jag vågade fråga... känner mig ynklig och rädd... men jag frågade henne om hon ville följa med mig på onsdag då jag ska röntgas... bara vanlig datormografi, ingen smärta fysiskt, men för mig smättar det psykiskt.. väldigt mkt... jag är väldigt rädd för att jag ska få se hur jag ser ut på plåtarna... ibland råkar man få ett öga på skärmen... får jag det så bryter jag ihop... jag är ingen vacker syn.. å mitt skelett är det framför allt inte... jag ville ha med mig någon som håller mig i handen å peppar mig att klara av undersökningen utan att bryta ihop... Madde svarade ja utan att tveka... -så gör riktiga vänner! hon offrar sin lediga förmiddag för att följa med å sitta i et väldigt tråkigt väntrum... för min skull...

Det är inte alla som har sådana vänner som jag... jag hoppas hon förstår vad hon betyder för mig..

phu.. blir tårögd bara av att skriva om det... e så blödig nu för tiden... antar att det har med min rädsla att göra... men det e ju bara losers som ger upp som sagt...

Känner mig lite lugnare nu när jag vet att jag har henne med mig... kanske gör att jag kommer få sova lite bättre i natt...

Henke åkte tillbaka till västkusten för att jobba natten tills idag... det e surt att han inte e hemma då jag behöver honom som mest... men jag hoppas han får komma hem på fredag... jag är verkligen inte hel utan honom...

Och på tal om det där med Gud så hörde en vän av sig med kloka ord... Gud kan inte styra över allt elände som händer, men han hjälper oss att klara av och gå igenom våra prövningar... smart sagt och precis vad jag behövde höra... så jag har lite mer hopp nu iaf...

Klart man blir bitter då livet inte går problemfritt... men som min käre pappa sa till mig... "alla människor du tycker ser "problemfria" el "bekymmerslösa" ut på stan har sina bekymmer. Ingen lever problemfritt, alla har sina bördor att bära" och det e ju så... å jag e ju inte döende än iaf! å skulle jag vara det så har jag haft 26 förbannat underbara år!

Jag försöker ständigt påminna mig om att inte leva för framtiden utan för nuet! det är NU jag lever och det är NU jag ska va lycklig! (kan inte nån komma å banka in det i skallen på mig..?)

Nu ska jag sova... Lite mera lättad... Lite mera troende och lite mera envis... Godnatt på er :)