Brev till ett älskat liv..

Den 1 November 2009 gömde Henrik mina P-piller på skrivbordshyllan i lägenheten efter att vi diskuterat det hela länge och samt fått läkarnas godkänande och vi tog vårt efterlängtade steg till att få möta dig. Längtan har varit så oändligt stor, så länge!

Månaderna som följde väntade vi spänt och ivrigt på resultat. På julafton satt vi vid granen hemma i Ruda och önskade att jag nästa år skulle sitta där med magen i vädret. Jag önskade högre än aldrig förr. Månaderna gick men den 15/4, en Torsdag då Henrik och jag skulle åka hem från Bua hade jag mått dåligt under flera dagar, dels väldigt förkyld men även då förkylningen lättat låg blodsockret högt och jag mådde illa och kände mig helt uppblåst om magen. Då jag gnydde och gnällde till Henke på soffan så sa han, "du kanske är gravid?" Nä sa jag, jag lägger inte ytterligare 98kr på ett graviditetstest som gör oss besvikna igen. Men Henrik övertalade mig. Jag uppsökte vårdcentralen som ligger intill lägenheten i Bua, berättade att jag var diabetiker som mådde dåligt och jag önskade göra ett graviditetstest. De kunde ej hjälpa mig för de hade ej några test hemma. På pressbyrån i Bua var de slut, likaså på ica så vi åkte hemåt mot Oskarshamn.

I Ullared stannade vi vid ica, Henrik köpte två glassbåtar och ett graviditetstest, vi åt våra glassar under tystnad medan jag såg ner på testet i mitt knä i bilen... Det var då jag började känna att det mycket väl kunde vara så, att jag mycket väl kunde vara gravid, jag hade ett nervöst pirr i magen av både förväntan och nervositet!

Väl hemma i Oskarshamn packade vi in allt i lägenheten och satte oss vid köksbordet för att gå igenom posten, jag kunde inte sluta tänka på testet men hoppades ändå att Henrik hade hunnit glömma det.. Klockan var ca 21:10 och vi var trötta och jag var NERVÖS! Men attans, han kom ihåg det, jag försökte med att säga att resultatet är mer tillförlitligt då man kissar på stickan på morgonen, förpackningen innehöll två stickor och Henrik sa att då tar vi en ikväll och en i morgon.. Klok som han är... Sagt och gjort.. Jag kissade i en plastmugg, Henrik doppade stickan och vi skulle vänta några minuter men innan han ens tog upp stickan sa han att det inte var någon tvekan om saken! Vi blev helt tysta och bara såg på varandra, lade sedan stickan plant och lät de anvisade minuterna gå för att vara på den säkra sidan.

Resultatet ändrades inte, vi satt på knä mittemot varandra på toalettgolvet, skrattade, fällde glädjetårar och kramades och pussades för fulla muggar!!! Klockan 21:30-21:40 låg vi i sängen och försökte smälta det hela med världens leenden på läpparna, vi ville ju berätta det för någon! Skrika ut det! Vi ringde våra föräldrar och frågade om vi 6 kunde ses kvällen därpå och så bestämdes det. Fredagen den 16/4 handlade Henrik och jag potatissallad, rostbiff och grönsallad och åkte tillsammans med hans föräldrar hem till mina i Ruda, där åt vi, SEN tog Henrik fram våra foton på graviditetstestet som vi lagt i varsitt kuvert till våra föräldrar, Henrik sa att de skulle få nya foton på huset, tack sa de och öppnade kuverten, sen rådde en stor tystnad, sedan kom tårarna och glädjetjuten, vi grät också! Som vi längtat efter det ögonblicket!!! UNDERBART!

Så vår älskade bebis, så gick det till.

Idag är det den 15/10, det är precis 6 månader sedan den där underbara Torsdagskvällen i lägenheten på Kungsgatan 5 i Oskarshamn. 6 Månader sedan mitt liv, vårt liv berikades ytterligare, 6 månader sedan jag började leta efter tecken på att du fanns inom mig, 6 månader sen jag började längta efter att kallas höggravid för att det inte skulle vara så lång tid kvar tills vi fick mötas öga mot öga.

I morgon har vi haft 32 hela veckor tillsammans, det är kanske bara 5-6 veckor till vårt möte då... Jag är höggravid,. Tiden har gått så fort!!! Vi längtar efter dig! <3

Ett väldigt personligt inlägg idag men sån är jag, vilket ni vet om ni läst här förr ;)