Ynklig.

Idag är jag ynklig. Väääldigt ynklig... Allt har sprungit ifatt mig, och idag har min mur bara fallerat.

Jag har försökt hålla min stark för alla andra, Henke har liksom massor av kämpande på jobbet och hinner knappt varken äta eller sova, Hans moster är dålig som sagt och hans mamma och pappa har så klart mkt att tänka på, jag har ständig stark värk och oro för vår lilla bebis i min mage, min mamma blev nyss uppsagd, pappa sjukskriven och har väldigt ont i kroppen, vi missade Mysan och Daniels dotters dop... och ja.. Behöver jag fortsätta...? Usch..

Egentligen tycker jag att det borde vara jag som tröstar Henrik mitt i allt detta men istället blir det han som torkar mina tårar... Jag skäms lite över det men jag kunde inte hindra dem längre, det har bara tokrunnit ur mina ögon denna dag...

Cancer är en hemsk sjukdom, det vet man, men då jag igår såg den på nära håll, såg hur den kan bryta ner en människa på bara några veckor så blev jag skräckslagen. Det är ett hemskt gift... Helt ofattbart otäckt...

Det har som ni förstår varit en mycket mycket känslosam helg och nu är jag så slutkörd i mitt huvud att jag är rädd att jag bara svamlar... Så nu ska jag sluta skriva och krypa ner i soffan, kroppen värker mängder nu och jag hinner inte ens få "paus" från den, men bebis är värd det <3

Men jag är trött...

En fin sak har iaf hänt denna helg! En av mina äldsta vänner Karolina vars dotter jag är gudmor åt, har gift sig med mycket hemlighetsmakeri med sin Jonas! Grattis till dem <3