Varför..?

Varför är du så ledsen?

-Jag vet inte...

Vad är det som bekymrar dig?

-Mycket...

Hur mår du?

-Illa

Varför?

-Jag vet inte...

Det vet du visst!

-Ja det gör jag, men jag vill inte gå in på det.

Du har ju så mkt att leva för!

-Ja det har jag, men jag orkar inte just nu.

Varför?

-Livet är inte just nu vad jag hoppats att det skulle vara... Det står still och allt jag kan göra är att vänta å VÄNTA.. Hatar det ordet VÄNTA. Jag är förbannat trött på det!

Vad väntar du på då?

-ATT MITT LIV SKA BÖRJA IGEN!

Men du har alltid kunnat se det positiva i saker och ting.

-Ja, jag har kunnat det ja...

Hur vill du att det ska vara då?

-Jag vill kunna ha en dag, EN DAG då jag känner att jag inte är till last för någon annan, EN DAG utan värktabletter, irritation och tjaffs!

Värktabletterna tar du ju för att kunna ta dig igenom din dag, du är tvungen, men varför är det irritation och tjaffs?

-Jag vet inte... Antar att jag inte orkar med mig själv, då är det svårt att orka med andra...

Men du är väl glad att du har de andra?

-Ja självklart är jag det.

De förstår och älskar dig för den du är!

-Ja jag vet, men det känns som jag är en börda för min fysiska svaghet men på sistone även för min psykiska. Jag är inte stark mentalt just nu....

Klart du inte är, du står inför en stor prövning.

-Ja jag antar det, men jag vill inte att mina nära och kära ska få lida för det, men det får dom...

Ja men de älskar dig så de kan ta det.

-Ja och det gör dom, men alla har sina gränser, jag tror jag överskridit dom... De ska inte behöva ta det mer.

Men de har inget val, och inte du heller, du behöver dem så ta emot deras hjälp, de vill hjälpa!

-Ja jag vet och jag är dem evigt tacksam, men hur ska jag någonsin kunna ge allt tillbaka som de ger mig?

Det gör du hela tiden, det får du inte tvivla på!

-Men just nu är allt jag har tvivel... PÅ ALTT!

Skrik ut din ilska och frustration då!

-JA JAG VILL SKRIKA!!!!!!

MEN SKRIK DÅ!

-JAG KAN INTE!!!!!!!!!!!!!!

Du måste hitta ett sätt att lätta på trycket inom dig!

-JA, MEN JAG VET JU INTE HUR??????!!!!!!!

Om du inte gör det kan du inte ta dig igenom det här!

-Nej jag vet... Men hur?

Det kan bara du ge svar på.

-Jag känner mig värdelös. Totalt värdelös... Vet att jag har människor omkring mig som älskar mig, får bevis på det varje dag, men jag är just nu körd i botten, känner mig både fysiskt och psykiskt oduglig utan självförtroende och ork, vill inte känna så här!

Gör inte det då! Du vet bättre!

-Ja det gör jag, men just nu finner jag inga svar i all hopplöshet. Jag hoppas varje kväll då jag går och lägger mig att det ska kännas bättre dagen därpå, men de senaste 2 veckorna har varje dag kännts lika illa inombords... År 2009 har hittills bara bjudit på olyckor.
Jag har förlorat två vänner, runt omkring mig har det varit mer bråk och missförstånd än någonsinn tidigare, jag väntar på min jävla operation och rygg och höft värker. Tröttheten har heller inga gränser... för att inte tala om magontet och ångesten som blir starkare och starkare...

Du tänker nog för mkt.

-Ja jag gör nog det...

Sluta med det då och lev för dagen.

-Jag försöker, men dagarna har börjat gå så fort!

Vad gör du om dagarna då?

-Är mest för mig själv, tränar, kollar såpor och äter, städar bort mina bekymmer och försöker träffa vännerna då jag orkar. Jag försöker leva.

Vad mår du bäst av då?

-Att städa, skrubba, träna tills jag har ont i hela kroppen, då känner jag en tillfredsställelse av att ha ett fint hem eller byggt muskler och brännt kalorier och jag kan vila med gott samvete.

Du borde aktivera dig mer med dina vänner kanske.

-Jo jag vet, jag vill det, men jag vill också må bra då jag träffar dem.

Man behöver inte alltid må bra då man träffar nära vänner!

-Nej jag vet det...

Sitt inte här och lipa nu, ryck upp dig! Är det något som framkallar ångest är det att inte ta vara på dagen!

-Ja det är sant...

Så vad har vi i morgon?

-En bra dag...

Ja just det!

-Vill att Henrik ska vara hemma och krama mig nu...

Han kommer hem på fredag, då finner du ditt lugn igen!

-Ja det gör jag...

Allt löser sig, du är starkare än vad du ser ut, prövningar formar oss till dem vi är! Och du kommer gå stark ur det här!

-Frågan är bara NÄR jag får tillträde ut ur skiten...

Det kan bara du avgöra, ta fram kämparandan som vi vet finns inom dig!

-Ja jag ska göra det.

Var lite mer trovärdig nu då...

-JAG SKA KÄMPA!

Ja för du har ju inte gett upp hittills på alla år som det varit tufft eller hur?!

-Nej det har jag inte...

Leta fram den GLÖDEN nu igen då! kom igen!! Du har ju belönats och berikats med mycket av det du drömt om! Eller har jag fel?

-Nej du har rätt.. Och jag är evigt tacksam för det jag har.

Ja, man vet aldrig vad livet har att bjuda på, alla människor har sitt baggage att bära, man får bara olika tyngd vid olika tider i livet.

-Ja det är sant...

Gå och lägg dig nu, så kan du gå upp utsövd och se en ny underbar dag gry, ok?

-Ja jag ska göra det. Godnatt