Jag är nog i chock just nu... Har precis öppnat posten... Har fått kallelse till Universitetsjukhuset i Linköping.......... 090406 ska jag vara där 11:30 för möte med doktor T............... Jag vet inte hur jag ska andas längre... Det är bara 5min sen jag öppnade brevet.. Borde nog inte blogga nu men vem ska jag ringa? Vad ska jag göra? Pappa ringde jag, han var upptagen på jobbet.. Mamma slutar om en timme... Henke sitter i möte och svarade inte.. min mage värker... Shit vilken kännsla... Nu börjar tårarna komma........ shit shit shit..... Ok nu är sminket förstört... Jag som hade en sån bra dag...................... Mitt liv ser ut som just den raden med punkter.................... Jag vet ingenting.... Nu börjar det................... hjälp.......... Min första tanke var ändå att vi ska till Norge helgen innan och sedan landa på västkusten där det var tänkt att jag skulle vara med en vecka...... Nu går ju inte det.... Hur ska vi lösa det??? usch..... Henrik kom hem och plocka ihoop bitarna av mig och sätt ihop dem som bara du kan.... Nu vill jag inte mer........ FAAN.
Det har varit så långt borta och nu är det plötsligt så jäkla nära..... Jag orkar inte tänka på om jag vill eller inte..... Jag undrar bara om jag orkar............
Nyss var jag på stan och lunchade med Frida direkt efter träningen.... Hälpte henne med lite grejer, vi handlade tillsammans. Jag behövde fylla på förrådet för jag och Jenny ska ha myskväll, hade mkt att se fram emot men nu.... Nu vill jag bara ligga i soffan...............
Ute regnar det... Passar min sinnesstämning....
Jag borde gå enr för gatan och köpa linsvätska hos optikern.... Men vem faan bryr sig om det nu..... ORKA...............
Kommer antagligen ångra mig då jag nu publiserar detta.... Men jag måste skriva av mig.......
Suck på livet..... -Ja idag är det verkligen så......
Kanske lägger mig och sover en stund så kanske jag vaknar av att allt bara är en mardröm som jag kan vakna ur då jag känner att jag inte alls är beredd... trots all tid som jag väntat.... Jag vet inte om jag vill veta.......... Får trösta mig med att de omöjligt kunnat göra alla förundersökningar än.... Så jag behöver kanske inte fatta beslutet då......
För vad väljer man mellan pest eller kolera????????
Ett långt liv i rullstol?
Eller ett kort men lyckligt liv på mina ben?
Det finns inget som säger att det inte kommer gå bra än... Men efter 2 kortare förlamningar vågar man inte hoppas så mkt... Det heter ju tredje gången gillt...............
Hjälper inte att grubbla jag vet det....... Men just nu kan jag inget annat..........
Förlåt att jag är så negativ idag... Inge kul för er läsare att höra om allt elände...
Ska sätta mig på Facebook nu och glo på vad andra har för sig idag så jag får något anant att tänka på medan tårarna torkar...
Ibland åker jag neråt, men jag är tusen gånger starkare då jag reser mig!
Jag vet det................................ Suck å snyft.........
4 kommentarer:
Älskade vän! Försök att inte grubbla. Jag vet att det inte är lätt att koppla bort tankarna. Men försök att tänka positivt, du vet inte vad dr har att säga förrän du är där. Njut utav nuet och tänk inte för mycket på framtiden förrän den dagen kommer. Du vet att du har närstående runt omkring dig som älskar dig och som stödjer dig i vått och torrt. Det är bara att ringa om du vill prata, om allt och inget. Massa varma kramar! Love ya :)
madde, maddde =(... försök att se de ljust och ta vara på dagen. Försök att andas tills den dagen du står där, den dagen då saker och ting bestäms.. jag vet att de är lättare sagt än gjort..
Men så stark som du är så vet jag att du kommer gå vinnande ur de här med.. iaf just nu..
Ta morgondagen när den väl kommer...
Visste inte riktigt hur jag skulle börja detta meddelande...tårarna rinner utan stopp...inte för att jag inte vet att du klarar detta...för det tror jag verkligen på...av hela mitt hjärta...utan för att jag hade velat vara där för dig och hålla om dig i den stunden...kanske känns konstigt eftersom vi inte ens träffats irl men jag följer ditt liv varje dag och du ger mig styrka till att kämpa vidare i mina svårigheter så det skulle va det minsta jag skulle kunna göra för dig...finnas där...vill att du ska veta att jag finns här.
Du är en kämpe och du klarar detta...som dom andra tjejerna skrev...njut av nuet och ta morgondagen när den väl kommer.
Hoppas du får en mys helg och kul ikväll på festen.
Massa kramar till dig :)
Tack för de fina orden tjejer... Livet är ett kämpande och iband känner man sig tröstlös även att man vet att det finns dem som har det mkt värre. Era inlägg betyder väldigt mkt för mig och det ger tröst att läsa..
Jag har världens finsate familj, sambo, vänner som er och väldigt mycket att vara tacksam för. Och Bea, jag känner kramarna som ni vill ge bara av det ni skriver, vi kommer nära varandra även att vi inte träffas mer än via bloggarna. Tack för att ni finns och orkar läsa det jag skriver..:)
Pussar och kramar på er!
Skicka en kommentar