Jag ser på Cajsa och blir helt mållös, är hon min?, verkligen min? Jag kan inte förstå att denna underbara unge verkligen är min! Det är för bra för att vara sant! Idag är det 11 månader sen den där Torsdagkällen vi fick veta att vi två skulle bli tre <3
Igår skrattade hon högt igen fast längre! Vi bytte blöja och jag skojade som vanligt med henne och då kom det mest underbar glädjetjutet jag hört!!! -Det är för detta barn och vår familj som jag lever, livet har berikats till den fulla grad och jag är så tacksam! -Men det har ni fått höra till leda nu... ;)
Vad jag är rädd för är att Cajsa ska bli för "mammig" Att hon blir för fäst vid mig eftersom det är hon och jag om umgås mest heeela tiden... Vi har ändå försökt lämna bort henne tidigt och låtit alla som vill hålla henne så länge hon inte säger ifrån för mkt för att hon snabbt ska vänja sig vid andra, det tror jag är jättenyttigt för henne, sen vet man ju aldrig med barn och deras olika faser de går igenom men vi har ju iaf gjort vad vi kunnat!
Fast jag tror det är väldigt vanligt att barn blir "mammiga" då det är mamman som går hemma med dem mest, det är väl bara så det är =)
2 kommentarer:
Åå vad härligt det är! Det här med mammighet tror ja kommer och går,Norton va verkligen super mammig en period å de va faktiskt jobbigt men nu spelar de verkligen ingen roll nu nöjer han sig med de flesta :-) så jag tror absolut på det här med att lämna bort så de kan känna sig glada å trygga hos flera. Jaja nu har ja tjatat färdigt,hoppas iaf vi kan ses snart saknar fru karlsson :-) kram kram
Tror oxå de här med att vara mammig är lite perioder och från barn till barn. Amanda är mammig till tusen och blir lätt kinkig om någon annan än jag tar henne, medans Elias skulle lätt en främmande människa på stan kunna ta upp i famnen och han är lika nöjd för de. Men sen är ju mamma alltid mamma eller hur =). vad skönt att ni har de bra på andra sidan Sverige, ka vi inte styra upp en dejt när du är i stan? jag har fortfarande inte sett erat underverk ! kram
Skicka en kommentar