söndag 13 september 2009

Trött men orolig...

Trött men orolig så jag har svårt att slappna av.. Ja ikväll är det en SÅDAN kväll... Suck.. Funderar på mångt och mycket... Oroas över mitt operationsbeslut... Ska jag eller ska jag inte..? Var så säker på min inställning fram till det att jag fick veta att jag fortfarande inte står i operationskö...

Är det meningen att jag ska opereras eller inte????!!!!

Jag brukar förlita mig på ödet, det som sker det sker av en anledning.. Men just nu vet jag ju ingenting.. åt vilket håll lutar det? Vad ska det bli av mitt liv..?

Ska vi få bygga vårt drömhus, skaffa barn och leva lyckliga nu? Ska vi få börja leva nu?
Eller ska jag opereras och skuta drömmarna åt sidan ytterligare...? Tunga tankar så här på Söndags kvällen...

Anledningen till att jag så gärna vill tro på ödet är för att slippa oroa mig.. Det som ska ske det sker och så är det bara att leva på, utan bekymmer.. Men likt förbenat så sitter jag här med bara massa frågor i mitt lilla huvud...

Får väl ta min Cosmo och krypa ner under täcket i hopp om att få lite andra tankar...


Just nu känns förkyldningen lite bättre iaf.. Känns som jag svettats ur det mesta idag.. har kännt mig rejält febrig och tokvarm! Men har ändå fått lägenheten städad med lite vila emellanåt så det tog 12 timmar innan jag var helt klar och låg nyduschad på soffan! Men nu är det gjort! och det känns riktigt bra iaf!

I morgon hoppas jag att jag mår ännu bättre så jag snart ska kunna börja träna igen! Har inte tid att strunta i träningen! Det är en sån bra investering i min strejkande kropp!

I träningen slåss jag mot kroppens protester, blir starkare både psykiskt och fysiskt och mår bättre till mods!

På fredag får vi veta lite om vår framtid, då kan ett bekymmer strykas från listan. Sen vill jag bara ha svar från Linköping.

Jaja.. allt löser sig.. Det är bara att ta djupa andetag, njuta av dagen och se fram emot då Henrik kommer hem till helgen. Sådana här kvällar saknar jag verkligen att kunna gömma mig i Henkes famn, det är en mäktig kännsla, då jag kramar honom och kryper upp i hans trygga famn känner jag mig så bekymmerslös.

Får väl tänka att livet vore bra tråkigt om man kunde förutse allt på förhand. Så på så vis är det ju ganska spännande... hm.. vet inte om jag kan lura mig själv med det ikväll.. Men jag måte försöka se det positiva ju! Det försöker jag alltid! Blir så trött på det ibland.. att jag alltid måste hitta det positiva.. Men det är ju det jag gör... :) Kanske bäst att krama kudden nu innan jag svamlar för mkt..

Söta Jenny ringde idag, vi har våra funderingar båda två och det var ett skönt samtal där vi till slut kom fram till att det faktiskt inte är lönt att oroa sig för saker man inte kan rå på!

Så dagens sammanfattning: Det som är menat för oss, -Det händer oss! Så.. Nu känns det lite bättre!

Nattnatt på er!

4 kommentarer:

Esa sa...

Jag har verkligen börjat tro på ödet, det är på något konstigt sätt alltid meningen med något som händer bra eller dåligt. Händer det något dåligt så blir det alltid något bra av det i slutändan. Det tror jag iaf =)
Du är fin!

My sa...

Ja saker och ting brukar ju lösa sig på ett eller annat sätt. Tänkte ringa och kolla om du var hemma så vi kunde grotta ned oss lite, men då funkar inte min jäkla hemtelefon :( Skit oxå!
Jag som behövde prata av mig lite med en sån fin vän som du. Puss!

Madeleine sa...

ååå va söta ni är! era kommentarer värmer, tack <3

Puss å kram på er!

Jenny sa...

ja prata av sig lite är som medicin för stjälen =)
det som sker det sker heter det väl?
det jag undrar över är bara NÄR det behagar ske?! =)
och så heter det väl också- inget är som väntans tider.
wellwell, smart mäniska det där som kommit på allt de där.