"Ser det..."

Jaha.. Då har man ännu en gång fått bekräftelse på att skoliosen syns... Träffade en äldre man, -en utav grannarna här i Bua i tvättstugan i morse. Vi började prata lite om det varma vädret osv.. Sedan undrade han så klart vem jag var, för i detta lilla samhälle känner alla varandra och då jag förklarat läget, att Henke veckopendlar hit och att vi är från O-hamn och bor där annars men att jag brukar vara med här då han jobbar ibland. OCH då... undrade han så klart vad jag jobbade med som kunde följa me sambon hit mitt i veckorna ibland.. Och då sa jag att "jag är sjukskriven för skolios, snedrygg, så därför kan jag följa med hit ibland... " Och då svarar grannen ! "Ja jag ser det.." Och jag tyckte verkligen den gamla mannen var trevlig som hälsade med att ta i hand och allt men jag kunde låta bli att känna kniven i hjärtat ändå... Och vad vi pratade om efter det minns jag inte ens... Jag blev så förkrossad inombords... Jag undrar om jag kanske sjunkit ihop ännu, ännu mer...? Skit... Ibland undrar man om man är blind eller om huvudet hamnat på sniskan för jag tycker inte det syns sååå mkt.. men visst.. då jag står i provrummen så ser även jag... Men hur som helst så är det ändå inte kul att höra det av andra... men det är heller inte kul att höra "Men Madde du ser inte sned ut!".. Det känns inte ärligt det heller.. Vet inte hur jag vill ha det... Men tycker nog ändå ärlighet är det bästa, jag får helt enkelt lära mig leva med den...

Ännu en "härlig" händelse denna dag är att Henke ringde från jobbet och sa att vi inte kan åka hem till O-hamn idag för han måste jobba kl 14:00 i morgon för att ett jobb strular för dem och hans mannar får ej jobba utan arbetsledare!!!! åååååå.. skit skit skit... jaja.. blir att lyxatill det med god mat och tröstmysa lite ikväll... det är ju inte hela världen.. men då man ställt sig in på att åka hemmåt och sen måste vara kvar helt plötsligt så känns det lite B... Men vi är ju iaf tillsammans, är bara lite le just nu...