Jag skulle vilja vara en mussla...

Jag skulle vilja vara en mussla... Kunna stänga ute världen utan att någon tyckte att det verkade konstigt, för musslan är det naturligt att vara stängd utan ifrågasättande... Musslan behöver inte heller vara rädd för att säga fel saker.. Men om den nu skulle kunna reta upp någon ändå så kan den bara stänga omvärlden ute och fly in i sitt skal...

Jag vill verkligen vara en mussla idag...

Känns som att det tar lång tid för mig att bli så där sprudlande lycklig nu för tiden.. Men då jag blir det så är jag det till 1000%! Men lika lycklig som jag känner mig då, lika olycklig kan jag bli i en handvändning nästintill... Räckte med en mening, en mening! för att få ner mitt humör till botten i morse... Jag tar åt mig kritik som en torr sugsvamp... suger upp å drar in det i hjärtat, sedan sprids det i hela kroppen, det gör ont.. väldigt ont och jag blir så deppig... Sedan, även om meningen som sades tas tillbaka är jag ändå fast nere på botten för dit åkte jag då me en smäll och det tar en bra stund innan jag slickat mina sår och får ork att ta mig upp igen...

Detta är fruktansvärt jobbigt, vill inte ta åt mig så lätt av vad folk säger, vill egentligen stampa i golvet och fräsa tillbaka! men istället suger jag in det, ber om ursäkt för att jag finns och blir arg på mig själv! va faan står jag inte upp för mig själv längre???!!!


Den största ovännen är nog jag själv...

Jag vill ha lika lätt att bli sprudlande glad som jag hade förr... Varför är det inte lika lätt längre... Jag vill va en mussla som kan gömma sig i sitt skal...