Den första snön för denna vinter har kommit i natt... behöver jag ens skriva vad jag känner inför det? SUCK... men men... försöker göra dagen så mysig som möjligt iaf...
Det började med att jag gick upp halv 6 å skyndade mig in i duschen, klockan 7 var det meningen att jag å henke skulle åka till Lund för han hade lite grejer att fixa med på skolan,.. men då jag kommer ur duschen å går ut i tvrummet för att hämta mitt smink ser jag genom fönstret att det är helt vitt ute! jag bara gapar och i ren panik springer jag in till henke å fäller upp persiennen för att visa honom min största mardröm! -vit snö på mark å tak!!! åååå! nu börjar skiten... flera månaders isolering hemma.. inomhus... bläää...
Förrutom det så har det varit en lugn vecka... henke har varit hemma så det har varit mysigt lugnt å skönt... paniken kommer då jag ska sova, den e inte lika stor då henke e hemma men jag slipper den inte helt...
I natt drömde jag att läkarna opererade mig.. jag såg hur de skar upp magen på mig å flyttade organen för att komma fram till ryggraden... jag drömde att jag i samma sekund som jag låg på operationsbordet hade panik å ångest för allt jag inte gjort som jag ville göra innan operationen utifall att jag skulle bli förlamad... jag fick en chans till.. å jag sprang tills benen sved, hoppade hoppred tills jag inte kunde andas och jag dansade till min älskade rnb tills musiken spelades sönder å föll itu... till sist drömde jag att jag dansade med henrik.. jag hade bröllopsklänning på mig... å jag blev lugn och kunde somna...
Det e konstigt vad man kan få ihop det i drömmarna ibland...
Har lite "operations-panik" kan man nog kalla det... Dagarna går helt plötsligt så otroligt fort... å jag vill inte sova då jag ska sova... å jag vill inte vakna då jag ska vakna... det e riktigt otäckt att känna så... men jag gör det... Men det går över och sen under dagen kan jag t.om lyckas "glömma" det för ett tag...
så det går... det gör det... jag måste bara vänja mig vid alla nya kännslor som rör runt som en elvisp inom mig...
det svåra är att förklara för andra vad jag gått igenom denna höst... få dem att förstå att jag inte tagit avstånd frivilligt.. jag har bara inte haft kraft nog att orka... även om jag velat... jag har försummat människor som jag bryr mig väldigt mkt om... inte orkat höra av mig.. knappt orkat ringa... men hur ska man orka med andra då man inte orkar me sig själv...?
jag vet inte... men nu ska jag försöka... denna helg ska jag försöka... trots snö å is så ska jag försöka.
hoppas jag orkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar