fredag 16 maj 2008

Ibland blir inte livet som man hoppats..

Jag känner för att gråta... jag gör inget annat just nu... försöker hålla skenet uppe för alla nära å kära men då jag får frågan hur jag mår e det som att sätta igång en vattenkran i mina ögon.. jag kan inte hindra det hur mkt jag än försöker..
Till alla mina vänner som kikar in å läser här ibland vill jag bara säga förlåt för att jag inte hört av mig till någon av er denna veckan, jag har inte kraft nog än..
Kunde jag så skulle jag vilja stänga in mig i ett ljudisolerat rum å skrika tills det värktes i hela halsen! skrika å slå med händerna i väggen tills jag blödde! skrika tills jag bara trillade ihop! det e det enda jag kan tänka mig som skulle kunna lätta den smärta som jag känner.

Det känns som att jag har cancer, men i mitt fall kallas cancern skolios. 10år har snart gått sen min första operation och nu i veckan har jag fått veta att allt kämpande och operationer har varit helt bortkastat.
Skoliosen har blivit värre och jag är tillbaka på ruta 1. Varför kan inte skiten bara försvinna?!!
Vad har jag gjort för att förtjäna det här??
Det finns många frågor och anledningar till att sitta å tycka synd om sig själv... men det e inte det jag vill göra. Men jag vill tillåta mig själv att få vara bitter för ett tag...

Sen om en stund hoppas jag kunna resa mig å borsta av mig å ta nåt steg uppåt.. men just nu kan jag bara fortsätta gräva, låta "kranen" stå öppen å bara svära åt den förbannade skolios-jävla-skiten! hatar den!!!!!!!!!!

åååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå


blä

skjut mig å gör mitt lidande kort! JAG VILL INTE MER!!!!!!!!!!

jag vill inte...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
har bara lite frågor.
Hur gammal var du när du opererades? Vad gjorde ni åt det innan? hur stor krök hade du?
tack. hoppas du inte du tycker på. blev bara orolig när jag läste ditt inlägg, då jag ska opereras. Vill inte att det ska bli komplikationer.
tack / christine

Madeleine sa...

hej!
ajdå.. tråkigt att höra att du måste gå igenom en sådan operation.. jag hoppas mina inlägg inte skrämt dig nu... det som hände mig händer 1 utav 100.. å det mesta berodde på att läkaren slarvade med förundersökningarna. det e så att jag har erledandes syndrom (mjuka leder) diabetes och även benskörhet (som gör skelettet torrt) de hade inte opererat nån som mig innan, men gjorde i mitt tycke inte ordentliga förundersökningar och informerade inte om riskerna innan de satte kniven i mig.
vilken läkare ska du ha? e det i linköping du ska göra det? jag kan varmt rekomendera doktor Peter Ahlinder, han e den bästa jag träffat! han vet vad han gör och lindar inte in verkligheten utan säger precis vad han tycker.

hur gammal e du?
jag var 16år vid första operationen, minns inte mina gradantal tyvärr men det e två rejäla krökar formade som ett S.
Innan operationen hade jag korsett, men då de sa att det inte var säkert att den hjälpte alls ville jag göra plågan kort å få operationen gjord på en gång istället. Jag skulle va uppe på benen efter 4 veckor igen å va frisk så det lät ju kanon.. men nu blev det ju tyvärr inte riktigt så... tyvärr.. jag åkte in och ut på infektionskliniken i kalmar under ett år och efter 12 månader beslutaeds det att stagen måste ut eftersom jag blev så dålig av dem... och sen dess har inget varit sig likt..

Om du känner att du vill prata innan du ska gå igenom operationen så finns jag här, vill inget hellre än att hjälpa andra! jag ber dig bara att FRÅGA å UNDRA och STÄLL KRAV så du erkligen e införstådd på vad du ska gå igenom innan det e dags. det e tufft.. å det krävs mkt kämparanda! men läkarna är i de flesta fall väldigt duktiga och lyckas jättebra! jag håller verkligen tummarna...
kramar från mig!